Gotland vill inte bli kulturhuvudstad
Gotlands kommun kommer inte att ansöka om att bli kulturhuvudstad 2014.I alla fall är det förslaget till beslut som läggs på kommunstyrelsens bord den 25 oktober.
Foto:
Kulturtinget var i år plats för ganska stor självkritik.
-Menar vi allvar med att kulturen är viktig? provocerade Inger Harlevi, kultur- och fritidsnämndens ordförande i inledningen.
*
Hon smekte ingen medhårs och ville inte prata pengar.
-Kultur- och fritidsnämnden ska inte vara en plånbok för kulturen. Om det är det enda som räknas då kan man lägga över den pengautdelningen på ekonomidirektören Gyllenkrok direkt, sa hon bland annat.
Hon frågade sig varför bara de som var ditkommenderade från näringslivet var på plats, som företagare hade hon inte fått en enda inbjudan, trots att kultur- och fritidsförvaltningen gått ut brett och bett alla organisationer att bjuda in via sina nätverk.
*
Inger Harlevi redogjorde för arbetet med det kommunala kulturpolitiska programmet och svarade själv på frågan hon ställde i inledningen genom att läsa upp den första och viktigaste utgångspunkten i detta program:
-"Kulturen har avgörande betydelse för hur samhället i sin helhet utvecklas". Kulturen är också en viktig del i den regionala utvecklingen, ändå går en majoritet av kommunens stöd till att bevarande kulturinsatser, hur rimmar det med utveckling? Vi kanske borde satsa lite mer på "dårgrejer"? Hur många minns det rosa badkaret?
Baltic Sculpture som genomfördes 1994 på ett synnerligen spektakulärt sätt är fortfarande samtalsämne hos gotlänningarna.
Inger Harlevi gav sedan svidande kritik till den kommunledning hon själv är delaktig i som moderat politiker när hon berättade att kommunstyrelsens arbetsutskott i fredags röstat ner förslaget att Visby ska ansöka om att bli kulturhuvudstad 2014.
-Motiveringen var brist på engagemang, förklarade hon besviket.
*
Keith Wijkander, sommargotlänning i Levide sedan 1977 och huvudsekreterare för den statliga kulturutredningen "Kultur för sin tid", berättade om utredningens arbete och tyckte också det var på sin plats att ruska om lite i kulturpolitiken som i stort sett varit densamma sedan 1974.
-Kulturpolitiken som område är väldigt konservativ och står för en häpnadsväckande kontinuitet. Samtidigt som kulturen har expanderat enormt så har kulturpolitiken behållit sin form med staten som den dominerande spelaren.
På ena sidan finns institutionerna som får statliga anslag, på andra sidan finns den fria kulturen som lever på bidrag och projekt.
*
-Institutionerna har en förmåga att sluta sig inåt och har lätt att kritisera och ha synpunkter på sin omvärld men är inte benägna att erkänna sina egna brister. Det är lätt att tänka vad man ska och vill göra men förvånansvärt lite uppmärksamhet ägnas tanken hur vi ska göra det. Mellanrummet eller glappet mellan den permanenta kulturen vid institutionerna och den tillfälliga i projektform behöver fyllas med något nytt. Här har vi ett uppdrag i kulturutredningen att föra diskussionen och tankarna till en ny nivå.
Inga drastiska förändringar är att vänta efter att utredningen lämnat sitt betänkande, påpekade Keith Wijkander. Den stora utmaningen är att möta mångfaldsfrågorna och det är en generationsfråga. Historiskt har kulturen värderats och kategoriserats med den västerländske mannens perspektiv. Det kommer inte kommande generationer att acceptera.
Förhållandet mellan offentlig finansiering och sponsring från näringslivet är en fråga som med all sannolikhet kommer att diskuteras vidare. En gemensam ståndpunkt är att så länge det inte råder rättvisa villkor mellan idrotts- och kultursponsring saknas stimulans från näringslivet att ge sig att stödja kultur. Avdragsrätt för gåvor till allmännyttita ändamål är ett bra sätt att förenkla, tyckte många men Keith Wijkander framhöll att det var att förenkla problematiken.
*
Lars Samuelsson, vd för Geab, och ordförande för Gotlands Idrottsförbund, höll med.
-Det måste finnas en plussida för företaget.
Att få kulturproducenter att se sig som företagare är inte helt självklart men ett måste om man vill nå ut med sin konst och leva på den. Men Keith Wijkander framhöll också att det självklart ska finnas ett offentligt stöd för den kultur som inte är "säljbar" samt att det finns ett garanterat basutbud av kultur som är tillgängligt för medborgarna.
Johan Pousette, BAC, ville stärka det offentligas ansvar i denna diskussion:
-Det offentliga måste vara med och finansiera kulturen som en del i infrastrukturen, det kommer näringslivet aldrig att göra, det är jag säker på. Sen är det märkligt att så kallad evenemangskultur som är mer lämplig för näringslivsstöd, är den kultur som det offentliga är mer och mer pigg att stödja?
Så jobbar vi med nyheter