Den äldsta källan där Norrbys nämns är Revisionsboken från 1653 där Norrbys beskrivs som ett kronohemman. Gården var sedan i samma släkt från 1728 fram till Martha Johanssons död 1995. Gården testamenterades till Gotlands fornvänner och driften sköts nu av Gotlands museum.
Syskonen Edvin, Martha och Erik Johansson, som föddes i början av 1900-talet, bodde med sina föräldrar och morbror Rudolf på Norrbys. De lät bygga det nya boningshuset 1936 med ett hus på fastlandet som förlaga, vilket Edvin sett under en resa i Vadstenatrakten. Inte mycket har förändrats sedan huset byggdes vare sig inne i huset eller på resten av gården.
Modernt på sin tid
På Edvins, Marthas och Eriks tid var gården mycket modern, man var bland de första med inbyggd el och badrum. Jordbruket följde den senaste utvecklingen. I dag slås de flesta av att det ligger ett vilsamt lugn över platsen. Gårdsbilden är lummig, grönska bäddar in uthusen och kvarndammens vattenspegel är en vila för ögat.
Gården består bland annat av boningshus, bryggarhus, grishus, smedja, ladugård, hönshus, magasin och vattenkvarn. I magasinet finns ett kafé som serverar bröd från grannbageriet och som även fungerar som butik.
De tre syskonen hade olika intressen. Edvin, 1900-1985, förvaltade skogen och lät plantera en del ovanliga träd bland vanlig tall och gran. Främst är det barrträd som silvergran och kustgran, men även andra träd som europeisk lärk, ädelcypress och sumpcypress. Edvin hade också ett stort intresse för fotografi och även kvarnen var hans domän.
Martha, 1905-1995 , handarbetade mycket, broderade och vävde, men hade också hand om hönsen. Som mest hade hon cirka 300 höns och sålde både ägg och kycklingar som hon kläckte fram med äggkläckningsmaskin.
Erik, 1911-1975, hade ett stort intresse för jakt, och gärna rabbisjakt. Man fick 50 öre per rabbis i skottpengar då rabbisstammen blev för stor, vilket Erik antecknade i sin almanacka.
Syskonen värderade kvarnen mycket högt och det var för att den skulle bevaras som man valde att testamentera gården till Fornvännerna. I testamentet står det att om Fornvännerna vill sälja gården så ska de stycka av kvarnen för den får inte säljas vidare.
- Jag vet inte vad de skulle ha tyckt om att det här är ett museum, det hade de nog inte föreställt sig, säger Annelie Adolfsson,projektledare.
Ett hus med historia
Alla hus utom boningshuset står öppna när gården är öppen. Boningshuset får man bara besöka vid visningar, vilket ges tre gånger om dagen under sommaren.
- Det blir mer intressant när man får in personhistorierna om dem som har bott här. Går man här själv så är det ju bara ett hus.
I bryggarhuset bakas det ibland bröd av gårdens egna malda mjöl. Det är också här barnverksamheten håller till. I svinhuset bor som sig bör grisarna och dessutom finns lamm, kaniner, höns och hästar på gården sommartid. Nytt för 2012 är att Biodlarföreningen har en visningskupa utanför bryggarhuset.
Vattenkvarnen är fullt funktionsduglig och
ibland arrangeras maldagar av Väte hembygdsförening där de maler Väte-mjölet.