Gotlands regemente får en värdig avslutning i bokform
Som GA tidigare berättat var det ursprungligen tänkt att bli en jubileumsskrift men förvandaldes till en minnesbok sedan beslutet om P 18:s nedläggning blivit definitivt.
Bokverket är fördelat på två band om totalt ca 600 späckade sidor gotländsk militärhistoria. Band ett omfattar historik, befästningar, Visborgs slätt, verksamhet och regementets särart. Flera skribenter blickar tillbaka och minns sin tid på regementet.
Band två innehåller personer och traditioner, huvuddelen är det omfattande personregister om sammanlagt 1 564 namn med personer som varit anställda vid regementet. Rune Kjellander (bror till Bo) är mannen bakom verket.
Projektledare för bokarbetet har Bengt Hammarhjelm varit och Bo Kjellander har varit redaktör, formgivare och förläggare. Därutöver har ett flertal olika författare medverkat med texter.
Avstamp i historiken tas 1811. 5 februari 1811 skrev Karl XIII under dels en kungörelse riktad till Gotlands innebyggare dels också ett brev som godkände konventionen om att "till Gotlands försvar upprätta en National Beväring".
I december 2004 fattade så riksdagen det beslut som innebar nedläggning av bland annat P 18 som i formell mening lades ner 31 december. I dag är regementets fana troppad och det mesta av verksamheten har upphört.
Öns omfattande militära historia är nere på en liknande nivå som vid nationalbeväringen, i dag är det hemvärnet som återstår.
Militärhistorikern Bengt Hammarhjelm skildrar utförligt historien om regementet som under årens gång hetat I 27, I 18, P1 G, P 18, Mek B 18 och så åter P 18. Han har själv tjänstgjort där och även verkat som regementschef under 1983 så känsla för uppdraget saknas naturligtvis inte.
Strikta fakta blandas med mera lättsamma iakttagelser av befälspersoner och omgivning.
Lättsmält är det när Bo Kjellander i del två utförligt skildrar hur regementet kom att få den bland allmänheten under senare år så välkända maskoten, väduren Harald som hann upp till nummer fyra i nummerordning.
Idén föddes på officersmässen 1979. Bataljonschefen Kjell "Charlie" Hedman undrade varför den svenska armén var så trist. Regementschefen Hodder Stjernswärds blick föll på det uppstoppade vädurshuvud som hängde på väggen över dörren till salongen och kom att tänka på att ett levande och mera representativt exemplar borde tillhöra regementet.
De närvarande tände på idén och majoren, tillika fårfarmaren Stig Nygren, åtog sig att ställa en lämplig bagge till förfogande, denne hette Harald och fick ordningssiffran I.
Del två är således främst en personhistorisk del. Men här berättas också om exempelvis fanor, militär musik och museiverksamheten. Och förbandsmuseet (invigt 1991 i den gamla matsalen), det ligger ännu kvar intakt som en liten enklav invid den i dag oftast tomma kaserngården.
Att avsluta band två med den ännu levande museiverksamheten hade känts som en naturlig avslutning. Nu handlar slutkapitlet om en av regementets många verksamma personer. Det hade gärna kunnat lagts in tidigare.
Men som helhet har Gotlands regemente fått en skriftlig avslutning som utgör ett veritabelt äreminne.
Så jobbar vi med nyheter