Gotlands regemente från början till slutet
"Gotlands nationalbeväring och regemente" heter bokverket som getts ut på Probus förlag. På sammanlagt över 600 sidor får vi veta allt som är värt att veta om regementet och dess historia.
Huvuddelen av innehållet är, naturligtvis kan man säga, författat av Bengt Hammarhjelm. Han är ju redan väl inne i branschen med sina tidigare böcker om nationalbeväringen, om gotländsk krigshistoria och mycket annat. Han har också tjänstgjort på regementet i många, många år och till och med varit regementschef en period.
Nu guidar han oss genom hela historien ända från nationalbeväringens dagar - landets första värnpliktsförband. Från starten 1811 är han snart inne på Krimkriget, tillkomsten av I 27, infanteriregementet som mellan de två världskrigen nedrustades och degraderades till kår med beteckningen I 18.
*
Men redan efter några år, 1936, återuppstod regementet för att möta beredskap och världskrig. Sen kanske ni minns P1G, Göta pansarlivgardes gotländska kompani som sedan slogs samman med I 18 för att bilda P 18. Det regementet får vi sen följa till det bittra slutet - för det som skulle bli en jubileumsbok blev ju till en minnesbok.
Bengt Hammarhjelm berättar noggrannt och detaljerat om organisation, beväpning och annan utrustning. Det märks att han är väl insatt med hjälp av flitig forskning och med sina många år på regementet.
Så får man också lite "inside information" som till exempel om militärbefälhavare Fale Burmans "koleriska humör" och hans schism med regementschefen von Horn, också han med "hetsigt humör" och med "överilade utskällningar".
Eller hur P 18-chefen Nils Stenqvist retade sig på de lappar som MKG-chefen Kjell Nordström brukade skriva. Dock får vi inget veta om hur det var ställt med regementschef Hammarhjelms humör.
*
Däremot känner man av Bengt Hammarhjelms bitterhet inför nedläggningen, det skymtar tydligt fram när han gör "bokslut" . Han konstaterar att det som finns kvar av öns försvar, alltså hemvärnet, till en del påminner om 1811 års nationalbeväring. "När det kommer till kritan får gotlänningarna nu liksom 1811 i första hand lita på sig själva", skriver han.
I bokens första band berättas också ingående om befästningar som kustvärn och Tingstäde fästning, om Visborgs slätt med alla dess markområden och byggnader, och en del soldater minns från sin tid på regementet, några redan från volontärtiden 1913!
Också här är Bengt Hammarhjelm skribent men har sällskap av flera andra som Per-Åke Wallin och Robert Knutas.
*
Är första bandet välgjort så är det andra inte mindre imponerande. Här finns nämligen bilder och data om befäl och personal ända från nationalbeväringen fram till våra dagar. Jag gissar att det är minst 1 500 personer som Rune Kjellander presenterar med biografiska data och i de allra flesta fall också i bild! Även präster, läkare, musikanter och en del andra befattningar får vara med på ett hörn. Helt fantastiskt!
I bandet finns också plats för artiklar om museiverksamheten, militärmusiken och traditioner som fanor och minnesstenar.
Det mesta finns alltså med - plus det rika bildmaterialet som man inte sparat på. Så det är minsann inget dåligt bokverk regementet fått till minne. En värdig avslutning, kan man säga.
Så jobbar vi med nyheter