Gotländska keramiker lär sig bygga indiska jätteskulpturer

Ayanaarfolket i Tamil Nadu i södra Indien bygger sedan flera tusen år tillbaka stora monolitiska keramikskulpturer till skyddsguden Ayanaars ära. Byfolket låter sin präst-keramiker-skulptör att exempelvis bygga en häst som Ayanaar kan använda när han kommer till byn för att vakta mot missväxt, brand eller tjuvar.
De bygger också skulpturer av tempelväktare eller gör en skulptur av sin sjuka ko som de vill att Ayanaar ska bota.
Tillsammans är de ett femtiotal ayanaar-keramiker som ärvt sina färdigheter i generationer för att framställa de skulpturer som guden behöver och som byfolket skänker till templet.

Bildade Nyteks
Det var under sina resor i södra Indien som krukmakarparet Åke och Eva Nobling vid Lokatta keramik i Barlingbo fick kontakt med Palanisamy och tillsammans med konstnärerna Staffan Laurin och Helena Andreeff vid Isums, som gjort liknande erfarenheter i Laos, har de skapat och utarbetat detta regionala, nationella och internationella skulpturprojekt.
De bildade föreningen "Nya Tekniker för Keramisk Skulptur" - Nyteks - sökte och fick pengar både regionalt och av EU, och tanken är att bygga ett internationellt skulpturcenter för keramik på Gotland där redan så många keramiker är verksamma.
Under seminariet arbetar tio gotländska keramiker tillsammans med fem andra svenska keramiker för att översätta den sydindiska tekniken till ett modernt formspråk och en teknik för bränning under svenska förhållanden.
Exempelvis ska det brända lergodset tåla svensk vinter och de 5-10 procent risagnar som blandas i leran kanske kan ersättas med det som den gotländska myllan ger - exempelvis halm, dinkelagnar, hampafibrer eller kanske sågspån.
Det organiska materialet har flera funktioner, dels innehåller det kisel och dels fungerar det som bryggor för fukten i leran så att skulpturen får en jämn torkning.

Välsignade platsen
Palanisamy intog seminarieplatsen vid Lokatta keramik redan för några veckor sedan då han välsignade platsen genom att skulptera en miniatyr av guden Ganesch, som finns i alla hindutempel, och tända rökelser. Sedan skulpterade han en mindre variant av guden Ayanaar och hans häst. Den senare skulle också kunnat vara en elefant.
När seminariedeltagarna anlände i måndags kunde de också se inledningsbygget av två större tempelväktare som är under produktion. Skulpturerna som byggs från grunden och uppåt måste torka ett tag innan nya lager av lergods fogas uppåt kan ta veckor att bygga.
Palanisamy visar och kommenterar på tamil och deltagarna jobbar entusiastiskt för att lära sig driva leran uppåt i jämna lager med fingertopparna för att sedan få en jämn struktur med hjälp av stenar och träspatlar. Till sin hjälp med översättningen har han Kananathan Selathurai från Sri Lanka som sedan 15 år är Visbybo.
- Totalt har jag byggt cirka 1 500 hästar och kanske 200 tempelväktare, säger en leende Palanisamy som är en mästare att bygga monolitiska skulpturer (i ett enda stycke) och han har en utsökt formkänsla i sitt skapande.

Tre stora skulpturer
Seminariedeltagarna kommer under de två seminarieveckorna att bygga tre större skulpturer, en traditionell häst till guden Ayanaar, en monolitisk figuration bestående av en figur vardera av deltagarna och även en abstrakt arkitektonisk form där deltagarna kan lämna sina spår. De färdiga skulpturerna kommer att bli drygt två meter höga.
- Vår moderna värld behöver återta de traditionella teknikerna, det taktila, handens spår som påminner om liv, menar Staffan Laurin.
Han och de övriga i projektgruppen tror att tekniken kan få betydelse för bland annat arkitektur i byggnader, inom offentlig gestaltning eller varför inte i lekparker.
Skulpturerna kommer att stå på torkning till oktober då deltagarna är välkomna tillbaka för att vara med om bränningen då man bygger en ugn till var och en av skulpturerna.

Bränningstekniker
Annastina Eriksson från Piteå har arbetat med keramik och rakubränning under hela sitt yrkesverksamma liv och känner sig lite hedrad att få vara med på seminariet.
- Det är framför allt intresset för olika bränningstekniker som fört mig hit. Det blir en utmaning att bygga de här ugnarna som ska upp till 1280°C, säger hon.
- Tekniken är lite annorlunda här. Vi är inte vana att driva leran på samma sätt och så är det viktigt att godset är jämntjockt hela vägen, cirka 15-20 millimeter, säger Annastina Eriksson.