isserligen har skogsbolag och skogsbrukare övergett den värsta sortens monokulturer i vårt urgamla kulturlandskap skogen, men det finns mycket, mycket mera att göra för att skapa ett hållbart skogsbruk och biologisk mångfald i de gotländska skogarna.
Om detta handlar i allt väsentligt Eva Sjöstrands texter och Katarina Grip Hööks bilder i boken "Gotlands träd och skogar" utgiven på Gotlandsbokens förlag.
Inlägg i debatten
Att boken kommit till handlar inte i första hand om trender, inte heller att det är FN:s skogsår i år, det handlade mera om en känsla för kulturarvet och att det finns insiktsfulla skogsägare.
När Eva Sjöstrand tog tag i arbetet med boken 2009 blev hon först ganska deprimerad. Fem procent av den gotländska skogen skyddas, men det krävs 20-25 procent om biotoperna och den biologiska mångfalden ska kunna räddas till eftervärlden.
Trots att frågan funnits på dagordningen under de senaste 200 åren, sedan de gotländska skogarna blev syllar vid landets järnvägsutbyggnad, finns ingen skogspolitik i landet och det finns inte heller någon som talar om vad som krävs, konstaterar Eva Sjöstrand som själv ser boken som ett inlägg i den debatten.
Redan vid laga skiftet började kalhuggningarna för att rädda ekonomin, eller som de numera kallas - "föryngringsytor".
Boken har tre huvudspår, delas en historisk återblick av den gotländska skogen, naturen med alla sina ängen och ekskogar, dels en beskrivning av de skogstyper som brukas i dag och sist men inte minst intervjuer med nu levande och verksamma skogsbönder.
Boken avslutas sedan med ett kapitel om märkliga gotländska träd och de trädarter som förekommer här.
Ödmjukhet för skogen
Med vid boksläppet på Almedalsbiblioteket förra veckan fanns flera av de skogsbönder som medverkar i boken. Det blev en diskussion om skogen som resurs, miljö och det sociala värdet som den representerar.
Björn Jonsson och Gerty Dahlbom som äger 65 hektar skog i Bunge tycker det känns bra att medverka i boken och visa yngre bönder att det moderna, maskindrivna skogsbruket inte fungerar på Gotland.
Sigurd Lindkvist i Ala har sålt större delen av sin skog till naturreservat och Gunnlög Pettersson i Lau berättar i boken om den ödmjukhet för skogen som kommit med åren och det kulturarv hon fått möjlighet att lämna vidare till nästa generation.
Varsamt bildmaterial
Katarina Grip Höök har handskats lika varsamt med bokens rika bildmaterial som Eva Sjöstrand gjort med sin text när de trängt in i det stora skådespel som en daggvåt sommarmorgon i den gotländska skogen erbjuder.
Lika ödmjuk som hon varit inför ett bockande träd över en halv nedrasad bandtun har hon varit när hon skildrat spåren av "föryngringsytor" och ett modernt och ofta brutalt skogsbruk. Mellan stammar låter hon oss ta del av de miljöer som använts eller befolkats av skogsbönder eller den enorma artrikedom av både växter och djur som har skogen som sin livsmiljö.
Formgivare till boken är Helena Duveborg som på ett lika ödmjukt sätt låter text och bilder formas till en helhet.
Vid boksläppet medverkade även Urban Westerlind, verksamhetsledare vid Naturum i Vamlingbo som kunde meddela att den diskussion som initierades på Almedalsbiblioteket kommer att få sin fortsättning vid en diskussionskväll på Naturum under sommaren.