Gotländskt lergods från förr till nu på Langska huset
Sommarsatsningen på Langska huset handlar om gotländskt lergods från 1700-talet fram till våra dagar.
Foto:
I dag, när turisterna lockas till krukmakerierna, är det nästan bara tillverkning av bruksföremål som gäller. Fat, krukor, muggar, bringare och så vidare och med tydlig glidning mot det mera konstnärliga.
Med utställningen "Gotländskt lergods", där 13 gotländska keramiker som jobbar med lergods deltar, beskrivs bruket av den gotländska leran och den uppvisar en så stor mångfald att vi i dag kan kalla Gotland för landets mest intressanta keramikdistrikt.
*
Hemslöjdskonsulent Frode Falkenhaug har fokuserat hela projektet på vinsterna av den lokala produktionen för en lokal marknad, något som redan Linné uppfattande under sin Gotländska resa. Hur man vid de gotländska tegelbruken till en början hade problem med kalken i leran men utvecklade en teknik att slamma den för bättre resultat.
Även ångan fick betydelse och med ångmaskiners hjälp blev leran både bättre och tegeltillverkningen lönsam, bland annat vid Mulde, Havdhem, Stånga och Barlingbo.
Den ekonomiska uppgången vid slutet av 1700-talet resulterade i en "byggboom" vilket också krävde bättre uppvärmning av husen och på 1800-talet blev efterfrågan av kakelugnar större än tillgången. Kakelungsmakare flyttade till ön, först var tysken Anders Pflaumbom som blev omnämnd redan av Linné.
Kakelungsmakare och alla deras lärlingar tävlade om att få fram ugnar med hög verkningsgrad och deras ansträngningar blev en revolution för den nya tidens uppvärmning.
Tre familjer utmärkte sig särskilt, Forsberg i Visby, Korseman i Hemse och Berg som etablerade sig på flera platser, bland annat Klinte och Boge och under 1800-talets första del var det full rulle på Gotland i takt med att välståndet blev bättre över lag och att fler hade råd.
När centralvärme introducerades på 1900-talet försvann kakelungstillverkningen, men har kommit tillbaka i mindre omfattning. Renoveringar och viss nytillverkning sker genom tre olika kakelugnsmakare på ön.
*
Exempel på kakelugnsmakerier som gick över till bruksföremål var Etelhems krukmakeri som statades 1889 av Axel Nilsson. Sonen Axel Olof drev krukmakeriet framgångsrikt mellan 1946 och 1961 då Egil Solberg tog över och fortsatte verksamheten. Etelhem blev kända för sitt vackra bruksgods och Egil förstod det konstnärliga värdet. I dag är det sonen Torleif med hustru Ann-Britt som driver krukmakeriet.
Båda är utbildade keramiker och det är den absoluta majoriteten av alla keramiker på Gotland i dag.
Exempelvis Eva Kothe som i onsdag höll föredrag om "Svartgods - en keramisk resa från forntid till nutid" på Langska huset.
Eva, som nått framgångar och även ställt ut sitt svartgods på Albert & Viktoria Museum i London, började som hantverkare men har omärkt glidit över till att bli mera konstnär. I London uppmärksammades hennes svartgods av keramikern och författaren Jane Perryman och i den nya upplagan av hennes berömda bok om primitiva bränningstekniker finns Eva Kothe med. Boken lanseras hårt på tre språk, engelska, tyska och franska.
Eva Kothe berättade även om de moderna kooperativen. Själv har hon varit med och startat fyra stycken, Blå Måne och GKF i Visby, samt Lerverk i Göteborg och Blås & Knåda i Stockholm.
*
Självklart är turisterna dagens stora marknad för många av de gotländska keramikerna, inte minst de som arbetar med lergods. De 13 keramiker som just nu är representerade på Langska huset visar upp ett fantastsikt fint arbete. Etelhems krukmakeri och Eva Kothe är redan nämnda.
Här finns också Anki Wolter, Eva Berglind, Charlotte Karlsson, Ellen Marie Martinsen, Ulla Ahlby, Lena Sharp, Ulla Everz, Agneta Björkman Sundh, Linda Kalström, Ingela Karlsson och bröderna Szilasis keramik i Visby.
Här finns drejat, gjutet och tummat, här finns svartbränning och fajans, här finns en mängd olika glasyrer och tekniker. Alla sticker ut på något sätt även om man tydligt ser hur alla dessa gotländska keramiker påverkar varandra, oftast i positiv riktning.
Själv är jag svag för Eva Berglinds utvecklade gjutteknik, Ingela Karlssons fina fajans men alla har elegans på sitt eget sätt. Agneta Björkman Sundh har skapat krackelerad glasyr genom ett misstag, men det material som skapat tekniken finns inte längre, så om ett år är den delen av hennes produktion omöjlig.
Norska Ellen Marie Martinsen i Hemse bryter med sin same-inspirerade glasyr. Mycket av hennes produktion exporteras norröver. Ulla Ahlby började som många andra hos Egil Solberg i Etelhem och trots att hon är äldst i församlingen är hon ständigt i förnyelse.
Utställningen visas till och med söndag, men kommer att finnas kvar på Langska huset till slutet av september och kan ses dagtid tisdag-torsdag eller enligt överenskommelse.
Så jobbar vi med nyheter