"Avfall & bifall" heter årets Gotlandsrevy med premiär i lördags på Rondo i Klintehamn.
Jämfört med fjolårets föreställning, som innebar premiäråret för den nya revykonstellationen, så tar man i år ett jättekliv framåt. Då hade man förtvivlat svårt att få till roliga poänger och avslut. I år finns det desto mer av den varan. Detta kopplat med ett i många nummer härligt skådespeleri medför att "Avfall & bifall" håller lokalrevytoppklass.
Som namnet antyder kretsar ramhandlingen kring en av det nutida samhällets tydligaste mötesplatser, återvinningen. Här har en sådan, komplett med Gunnebostängsel, plastsulosar och gröna kulisscontainrar (innehållande musikerna), återskapats via scenografin. Där utspelas sedan numren i rappt tempo och stämningen stiger snabbt i salongen.
Några få nummer är visserligen poänglösa men majoriteten är bra och flera håller härligt nog toppklass. Diskussionen mellan de tre sulosarna svart, brun och grön är ett sådant toppnummer med både komik och finstilt tragik. Kungsörnen Bengt-Örnes konfrontation med vindkraften ett annat och Gotlandsmoderaternas ryska avdelnings utrensning efter en rubelförskingring ett tredje.
Kirsten Åkermans enda bidrag, om föreningen Fårö dåtid, sätter med humoristisk precision fingret på en viss gotländsk utvecklingspessimism. Föreningen säger inte bara nej till bro utan även till färjorna.
Gotlandsrevyns krets har, helt riktigt, insett att texter och ämnen är en oerhört viktig del i revyskapandet. Författandet har fördelats på flera händer men Rune Fröling drar ett tungt textlass och hittar nästan alltid rätt revyton.
På tribunen agerar två nykomlingar. Tomas Lindström är väletablerad skådespelare och som gammal revyräv, och här även medregissör, har han en stor del i materialets karaktär. Kjell Swartling har en helt egen framtoning i sin udda scenuppbarelse.
Rune Fröling gör sina komiska figurer med rätt tonträff och Niclas Sojde agerar oväntade karaktärer. Julia Westberg bildar sånglig ryggrad tillsammans med de komiskt dansanta Jessica Pettersson och Monica Järlsäter.
Föreställningen har förhandslanserats ovanligt hårt med bland annat annonsbilagor i tidningarna och reklam på färjorna. Desto roligare att konstatera att den håller för detta och innehåller betydligt mindre avfall till lokalrevyernas återvinning än nummer värda publikens bifall.