Det hävdar exgotlänningen och histrorikern Jens Lerbom, som i går kom ut med en bok med en lista över de böter som utdömdes på Gotland åren 1600 till 1645, alltså den danska perioden innan Brömsebrofreden.
"Gotlands saköreslängder 1600-1645 - Brott och böter på Gotlands landsbygd" (Ödins förlag) heter boken som getts ut i lands- och kommunarkivens skriftserie. Boken innehåller främst korta notiser som berättar om vem som fått böta och vad han eller hon gjort. Några exempel:
Olof Västerbjärs i Gothem får böta tre mark för att han slog Olof Binge med ett kvastskaft.
Lars Norrby i Ganthem bjöd in sockenprästen herr Lauers i Dalhem och slog då både prästen och hans häst. Sex daler i böter.
Peder Likmide i Björke bötar 1,5 daler för att han haft samlag med sin fästmö innan de var gifta.
Lars Tjuls i Eskelhem får böta hela 25 daler för att han brutit upp ett vrakskrin som flutit iland på Västergarns utholme.
Jacob Bjärge i Vallstena får böta en och en halv daler för att han hållit sin son Rasmus bakom ryggen när denne slog ihjäl sin granne Thomas Hägvald. Värre gick det för sonen Rasmus, han blev halshuggen. (Rasmus son i sin tur var den Thomas Walgesten som reste till Danmark och uppfann Laterna Magica, föregångaren till filmprojektorn. Han var också landsdomare på Gotland när danskarna återerövrat Gotland 1676-79).
*
Annars var mord inte så vanligt på Gotland på den tiden, menar Jens Lerbom. Inte heller våldtäkt även om det kan finnas mörkertal. De flesta "sexmål" i boken handlar om "lägersmål", det vill säga att man hade samlag eller fick barn innan giftermålet.
- Däremot var det mycket mer vanligt med icke-dödligt vardagsvåld än det är idag. Folk, mest män, slog varandra på käften, ofta i berusat tillstånd. Det framgår av att man ofta använde tallrikar, kannor, krus och glas som tillhyggen.
Boken innehåller hundratals fall av sånt "vardagsvåld" och Jens Lerbom har funderat varför:
- Jo, den här tidens samhälle var "muntligt" - och då var heder och ära väldigt viktigt. Så när någon kände sig kränkt av något grovt tillmäle så smällde det direkt.
Jerns Lerbom har också funderat över om det fanns etniska motsättningar på Gotland på den här tiden.
- Jo, man sa ofta "svenskjävel" och "danskjävel" men då mest efter slagsmålen, inte före. Det etniska var tydligen inte i sig våldsutlösande.
Det är alltså en riktig spännande - och även tragisk - läsning i bötesboken, och man kan nog hitta en hel del också "mellan raderna". Språket är dock inte särskilt lätt. Uppgifterna är hämtade ur svårlästa och svårtillgängliga källor och man får kämpa och träna lite innan man begriper. Lätt tillgängliga är däremot de register som visar på både personnamn och gårdar/orter. En utmärkt källa för släkt- och gårdsforskare.