Gotlänningarnas aktsamhet mot främmande herrar
Igen och igen, frågar man sig - vad är det som ständigt lockar rastlösa entreprenörer till att exploatera det här med Gotland och det gotländska? Mystiskt är det. Att det är både mystiskt och lockande, att exploatera det gotländska, gör att frågan också blir en god födkrok för så kallade kreativa näringslivskonsulter och kommunikationsexperter.Alla dessa kreativa konsulter och experter är ständigt beredda att kasta fram nya åsikter om hur man kan exploatera Gotland och tjäna pengar på gotländska värden.Det mesta som sägs i de här sammanhangen på kongresserna i Visby är tomt prat. Det förstår man om man anstränger sig att tyda ord och uttalanden i logiska meningar och rätt svenska. Orden och meningarna som produceras i de här sammanhangen saknar substans.Ingen av alla dessa experter, exploatörer och entreprenörer tycks veta bättre än slumpen, eller en apa, om vad som är den sanna vägen till lyckan för Gotland. Förvirrat försöker därför gotländska politiker hamra in exempelvis begreppet "Navet i havet". En ledande skribent och kritiker i denna tidning försöker förklara att det snarare är ett sökande efter "Hjulet i skjulet", än "Navet i havet", det som politiker och entreprenörer talar om. En sådan beskrivning tycker politikerna inte om att läsa i tidningen.Kan det vara så att nutidens äkta gotlänningar befinner sig i en smygande identitetskris och att de inte kan försvara sin demokrati, och att de inte är beredda att slåss för gotländsk kultur och gotländska värden? Och det alltmedan entreprenörer och exploatörer rumlar om med turisterna och försöker tömma deras semesterkassor till varje pris?*
Äkta gotlänningar som försöker följa den aktuella debatten om exploateringen av gotländska värden ser turistbroschyrernas bilder och berättelser med Östersjöns vatten i förföriska scenerier med blommande strandängar i förgrunden och en liten stugby intill. Eller bilderna på lyckliga semestrande barnfamiljer som äter pizza i Visbys hamnkvarter. Man blir förvirrad.Här ute på Fårö sägs det att man ska kunna bevisa sin härkomst i socknens folkbokföring till 1500-talet för att kallas äkta fåröbo. En sådan äkta fåröbo är alltid beredd att försvara öns kulturhistoria. Främmande herrar har enbart bara mycket mer pengar än en fåröbo men inget kulturellt förhållande till ön.De främmande herrarna lider av ett måttlöst begär och mest av allt vill de bara ha en egen strandtomt med flera hus och fritt från andras insyn. Därför är en äkta fåröbo aktsam gentemot främmande herrar - men tyvärr har en fåröbo ofta inte mycket att sätta emot. Det ska erkännas...
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!