Grande kammarfinale med "Enfaldiga Ren"
Kammarmusikveckan avslutades med en sedvanlig grande finale. Och som avslutning på den rekordlånga, fyra timmar, konserten ställde sig samtliga veckans kvarvarande musiker på scenen och uruppförde Svante Henrysons nykomponerade grande finale-kantat "Enfaldiga Ren".
Foto: Tobias Wallström
- Vi ses nästa år, blev avskedsorden i S:t Nicolai ruin från Gotland Chamber Music Festivals konstnärlige ledare efter fredagskvällens grande finale. Och då hade klockan börja närma sig midnatt. Och han hade också inledningsvis utlovat att finalen som brukligt skulle bli "en lång historia" fördelat på tre avdelningar med pauser emellan.
En final som bestod av tre huvudpunkter: Roland Pöntinen, Schubert och "Enfaldiga Ren" samt - den alltmer tilltagande vinden. Det sistnämnda fenomenet orsakade ett flertal varianter på "S:t Nicolai-specialen", det vill säga notblad på flykt från tribunen. Här fick musiker i notnöd assisteras av tillskyndande kolleger som fick agera mänskliga nothållare för att hjälpa till att hålla bladen på plats.
Veckans alltid återkommande pianist, Roland Pöntinen, tog kommandot från start. Först ingick han som en av tre pianister tillsammans med Staffan Scheja och Henrik Måwe i den nykomponerade trion "One Victor Borge is enough". Därefter solospelade han virtuost Chopin innan han avrundade med att ackompanjera.
Vokalensemblerna, svenska Gemma med Guldrupebaserade Karin Strinnholm Lagergren som konstnärlig ledare, och franska Beatus har inlett ett samarbete vilket på svenska blir ungefär "Den lyckliga ädelstenen" när deras gruppnamn kombineras. Här framförde de tre sånger från 1100-talet, med utgångspunkter från Vallentuna till Santiago de Compostela.
Delar av Franz Schuberts stora C-durkvintett, ett av den klassiska musikens längre verk, dominerade andra avdelningen och framfördes av stråkkvartett förstärkt med en extra cello. Staffan Scheja framhöll att han ansåg den långsamma satsen vara något av det vackraste som komponerats och Tomas Tranströmer har skaldat om den i sin berömda "Schubertiana".
Samtliga kvarvarande artister som medverkat under veckan framträdde under aftonen och som avslutning formerade sig samtliga tillsammans på scenen för att framföra cellisten Svante Henrysons nykomponerade festkantat.
- Den är specialgjord för festivalen och dess deltagare och skrevs för två dagar sedan, berättade komponisten.
"Enfaldiga Ren" var dess något kryptiska titel. Som är ett anagram för grande finale. Det vill säga bokstäverna i grande finale omkastade.
- Hela texten består för övrigt av anagram som "Fiender galna" och "Arga delfinen".
Kantaten blev en kombination av mäktighet och lekfullhet. Och framförandet gjorde hör- och synbarligen Svante Henryson nöjd. Från sin celloplats längst ut till höger på scenkanten hördes ett "Bravo" kombinerat med tummen upp efter slutackordet.
Så jobbar vi med nyheter