I fokus är opus 69, 79 och 37 av Felix Mendelssohn-Bartholdy med tre motetter och sex bibelspråk vokalt sjungna a cappella samt tre preludier och fuga för orgel.
Musik av Felix Mendelssohn Bartholdys sakrala tonkonst har på senaste år framförts vid ett flertal tillfällen i domkyrka. Bland annat har Nonetten sjungit 1800-talstonsättarens tre motetter "Herr, nun lässest du deiner Diener in Frieden farhren", "Jauchzet dem Herrn, alle Welt" och "Mein Herz erhebet Gott, den Herrn".
I Allhelgonahelgen framförde oratoriekören tillsammans med vokalensemblen, solister och instrumentalister oratoriet "Elias", en musikalisk upplevelse utöver den gängse och en höjdpunkt i Domkyrkans musikliv på många år.
Den första adventssöndagen inledde vokalenseblen det nya kyrkoåret med Im Advent, Adventshymnen ur Sechs Spruche, opus 79, sex bibelspråk med anslutning till kyrkoåret och texter i samklang med sånger och verser ur bibelns böcker.
- Felix Mendelssohn-Bartholdy är en tonsättare som talar direkt till mig och som har följt mig, liksom Johann Sebastian Bach har gjort, genom de senaste 30 åren, säger Claes Holmgren som framför preludium och fuga i c-moll, G-dur och d-moll på domkyrkans orgel i inspelningen Green Harmony.
- Med grönt och harmoni som tema bärs vokal- och orgelmusiken fram i Domkyrkoförsamlingens nya cd fram som en spegling av ett nu och ett tidsdokument, och samtidigt ett fönster som öppnas mot evangelisation och kultur, säger Claes Holmgren som ledsagat Nonettens sångare in i den musikaliska värld som skapades av Felix Mendelssohn-Bartholdy.
- Det gröna som ledtråden löper också vidare bakåt till Mendelssohns autografer, originalmanuskripten som bands in i gröna skinnband, och som finns bevarade. Grönt är också motivet på skivan med ett collage gjord av konstnärinna Susanne Huuse. Grönt är också rummet hemma vid Väntinge där bilden på Nonetten är tagen. På fotot finns också familjens terrier namnad Mendelssohn, avslöjar domkyrkoorganisten och ger därmed ytterligare en nyckel till Green Harmony.
Till det medföljande texthäftet har Claes Holmgren skrivit om Mendelssohn-Bartholdy från både centraleuropeisk och svensk horisont.
Bland annat fäster han kompositören, född 1809 och död 1847, som genuint geni från tiden och som musikalisk brobyggare mellan gammal och ny tid.
Att Mendelssohn-Bartholdy som dirigent återupptäckte Bach genom att sätta upp Matteuspassionen ger förstås bonus.
Och uppmärksammad av bland andra av Erik Gustaf Geijer, en nestor i den svenska skaldekonstens historia på familjebesök hos tonsättaren i Leipzig 1946, hade Mendelssohn-Bartholdy mycket väl kunnat komma på svenskt besök om inte döden kommit emellan.