Grimsrud - en författare att räkna med

Infallsrikt och genomskådande tar Beate Grimsrud upp stort och smått i sin nya roman Har någon sett mig någon annanstans? Om strängteorin med sina tio dimensioner och många universa får hennes huvudperson säga: "Det tycker jag varken är mer eller mindre begripligt än smärta, saknad och plötslig glädje." Utan omsvep tillstår samma person att hon "är utled på att borsta tänderna" och att det är ett helvete att hålla reda på stavningen av den där Sysofos, Sysofus, Sisyfos, eller vad han nu heter.
Men mest av allt handlar det om språk och skrivande samt om den förlust som drabbar en människa när en vän slutar vara en vän och bara blir någon med vilken man bollar meningslösheter.
Kompositionen är just så egensinnig som man kan vänta sig av Beate Grimsrud, författaren till den uppmärksammade och språkligt drastiska Jag smyger förbi en yxa, som fick Sveriges Radios romanpris när den kom. Den här gången låter Grimsrud merparten av handlingen utspelas i en kvinnlig författares drömmar. Dessa sekvenser inramas av texter om kvällen innan och morgonen efter sömnen.

I jagform berättar huvudpersonen hur hon och en vän besökt en akrobatföreställning. Hon gör stor affär av hur akrobatens mor tillsammans med sin älskare iakttar sonen genom en tavelram på väggen. Kopplingen föräldrar barn fortsätter att dyka upp i drömsekvenserna.
Det gör också de telefonförsäljare och marknadsundersökare som oavbrutet bryter in i huvudpersonens liv med sina erbjudanden och frågor. Teman med variationer skulle kunna gälla som titel på romanen. Också bokens övriga personer dyker nämligen upp periodiskt.
Det gäller förutom Sisyfos och en strängteoretiker också två av världslitteraturens utarmade gestalter, Hamsuns Namnlöse i Svält och Dostojevskijs Raskolnikov i Brott och Straff. Mot deras fattigdom ställer Grimsrud överflödssamhället och sparrar det mot döden. Eller som hennes jag-gestalt säger: "Hur tom kommer inte döden att vara när livet är så proppat."

Med finns också personer ur författarens tidigare böcker. Mot romanens slut börjar dessa frigöra sig från hennes regi. Man anar vad som är på gång.
När dagen kommer händer något oväntat positivt. Författaren kan säga: "Jag har tagit med mig drömgåvor ut ur natten."
Tro inte att Har någon sett mig någon annanstans? är insmickrande läsning. Men den befäster bilden av Beate Grimsrud som en av de författare man bör räkna med.