Gripande Jungfruspel vid strandkanten i Lickershamn

Himlen börjar rodna långt borta bakom Jungfrun. På strandkanten, med siluetten av rauken i bakgrunden, sitter en väsenslik kvinna och blickar ut över havet. Hon ser ut att utbära på långa tiders visdom och sorg. En uråldrig hornstöt hörs och plötsligt finns människorna där, de som bodde och levde här för tusentals år sedan. Än så länge går det bara att ana att de är där, de står stilla med ryggen vänd mot publiken. Då träder den uråldriga kvinnan fram för att tala.
- Mitt namn är Vala, i tusen år har jag fört berättelsen vidare. Bara för att den som verkligen vill lyssna och lära av den.
Gamla Vala spelad av Birgitta Calamnius för med ett starkt och övertygande berättande på gotländska in åhörarna i sagan och sägnen - just där den utspelades - på stranden i Lickershamn.

Sägnen berättar om hövdingen Lickair som efter plundringståg förde hem en kristen träl till sin by. När trälen Oleg och Lickairs dotter Öllegard förälskade sig i varandra beslutade pappa Lickair att ingripa.
Lickair placerade sin dotter högst upp på Jungfrun och sa sedan till Oleg att han fick gifta sig med Öllegard om han kunde hämta ner henne från den höga klippan...
Manus till jungfruspelet har Gunnar Svensén skrivit och regi står Thomas Jankert för. Den korthuggna sägnen har omarbetats i sago- och berättarton och här har även flera roller vävts in. Här finns den komiske och orolige skattmästaren, spelad av Oscar Cullingsjö, som tillsammans med kokerskan, spelad av Gunilla Hultgren, skapar en jordnära och vardaglig känsla som kontrast i den berättelse som i övrigt ramas in av kärlek, hat - och djup sorg.

Redan i inledningsscenen görs klart att oroliga tider råder. Fiendeskepp närmar sig över havet och folket flyr.
Räddningen kommer med Lickair och hans män som just återvänt till byn. Glädjen är stor men allvaret tar snart över när gamle hövdingen Uggla, väl spelad av Åke Hansson dör. När sonen Lickair tar över är makt och kontroll viktiga vapen. Genom berättelsen får publiken följa Lickairs allt hårdare ton, skådespeleriet och replikerna av Mattias Lundström sitter väl och gestaltningen av Lickair både övertygar och skrämmer. Lickairs mor och samvete, Vala (unga) spelas av Lena Kollberg som även hon lyfter och bär berättelsen till en spännande och fängslande historia.
Den spirande kärleken mellan trälen Oleg, spelad av Martin Jurén och hövdingadottern Öllegard, spelad av Shantu Brahmbhatt, är övertygande, stark och energisk. Öllegards syster Astrid går ett annat öde tillmötes än sin syster, och när Lovisa Taylor beskriver rollfigurens längtan och sorg med stämningsfull sång lyfter föreställningen ytterligare.

Spelet om Jungfrun är övertygande och gripande. Och byborna, bestående av ett 20-tal statister och barn förstärker scenerna i föreställningen med sin närvaro, sitt kroppsspråk och vardagliga arbete.
Dräkternas klara men dämpade färger stämmer väl med naturen och solnedgången som bildar en yttre scen kring den i övrigt enkla men välvalda scendekoren.
Föreställningen som ges av föreningen kulturmötesplats i Stenkyrka är väl värd ett besök.
Men tag med gärna med en varm filt, för händelsen utspelas i strandkanten!