Grymlings scencomeback skicklig men karaktärslös

Pugh Rogefeldt fanns i publiken och givetvis manades "Pughan" i slutet av konserten till publikens jubel upp på scenen och sjöng med i de två Grymlings-klassikerna "Där gullvivan blommar" och "Mitt bästa för dig".
Grymlings comebackspelning på Warfsholm på onsdagen, var uppenbarligen efterlängtad och medförde publikrekord när cirka 900 personer infann sig i högsommarkvällen.

Det var i början av 90-talet som gruppen etablerade sig som en svensk supergruppsversion. Återkomsten har föregåtts av en - som vanligt - gruppbetitlad platta som egentligen bara landat en halvhit, "Moder Svea". Det är således en hel del på samlade gamla meriter, såväl i Grymlings skepnad som individuellt, som gruppen nu skall basera en eventuell ny framgång.
Grymlings har ju ett speciellt rykte på Gotland, sedan originalsättningen mönstrade två Gotlandsboende medlemmar. Den gratisfavören existerar inte längre.
Nu har ju som bekant Pugh Rogefeldt hoppat av och ersatts av Mats Ronander och Mikael Rickfors har sålt Ekstafastigheten som namngett kvartetten och lämnat ön.

I övrigt ingår Göran Lagerberg och Magnus Lindberg som ordinarie medlemmar. Med tre gitarrister och en basist var man tvungna att förstärka livesättningen. Så skedde med trummisen Magnus Persson och keyboardisten Dennis Fagerlund. Sången alterneras och dessutom verkar det som om de flesta i gänget gillar att lira munspel.
Start sker med "Det är något särskilt med dig" som också är nya albumets inledningsspår. Och majoriteten av de nya låtarna finns med på spellistan liksom förstås de "obligatoriska" tidiga favoriterna.

Överraskande nog är det Magnus Lindberg som oftast för gruppens scentalan.
Mannen med den pressade rösten är på rejält spelhumör för kvällen och ger sig till och med i väg på en utflykt hos publiken. Och inför sin låt "Catrine och rättvisan", om det så kallade styckmordsfallet deklarerar Magnus om de båda misstänkta att "Jag vill inte ha nån av dom som husläkare".
Och när övriga tre småretar Göran Lagerberg med att köra några strofer ur Tages-hiten "Every raindrop means a lot" antyder det att stämningen i bandet är god.

Mats Ronander i stället för Pugh innebär en förlorad personlig röst ersatt av en mera linjeformad musiker. Ett byte som innebär tappad särskiljande identitet för bandet. Det är stabil och genomarbetad rockmusik men utan så många personliga inpass och infall, utan mera malande.
Dessutom verkar det emellanåt ganska orepat och i exempelvis Ronanders komposition "Mexiko" får låten ett abrupt slut efter hans inledande, sköna gitarrspel.

Spelskickligt men utan riktig karaktär. Konserten blir i längden helt enkelt en ganska seg upplevelse eftersom majoriteten av det nya låtmaterialet ljuder ganska anonymt.
Några höjdare finns dock och balladen "Som solens gång" som Göran Lagerberg skrivit tillsammans med Peter Lemarc är definitivt en av dem. Men när Pugh äntrar scenen höjs förstås spänningen och han aktar inte för rov att köra första versen i "Gullvivan" på gotländska.
Konserten avslutas med "Moder Svea" där Mikael Rickfors berättar om bakgrunden till att han skrev denna nationalsångsparafras. Via släktforskning har det nämligen visat sig att han är släkt med Richard Dybeck som skrev texten till "Du gamla du fria", så därför gjorde Rickfors en "uppföljare".