Nu ska jag njuta av friheten som pensionär, säger Gun Westholm.
I dag slutar hon på Gotlands museum och får mer tid att skriva böcker. Ett manus finns men hon är hemlighetsfull kring vad det handlar om, och när det publiceras.
Gun Westholm är förste antikvarie och verksamhetsansvarig för utställningar vid Gotlands museum, arkeolog med latriner som särskilt intresse och expert på Hansans-, Gotlands- och Visbys vikingatida och medeltida historia.
Som författare har hon ett hundratal titlar i sin bibliografi, bland dem böckerna "Visby 1361" och "Kvinnfolki, en helt annan historia".
Hon fortsatte jobba efter 65, men sistlidna sommars långledighet gav mersmak.
- Jag vill äta frukost sent och ha tid att läsa morgontidningarna, säger hon dan före sista dan på jobbet.
Pensioneringen är planerad och arbetsrummet städat. 180 pärmar med material från 35 års utställningar är arkiverade.
- Det är inget på jobbet som jag lämnar med saknad, slår hon fast.
Men en "closet" lämnar hon själv efter sig. Det är den medeltida toalett som hon lokaliserat och var med om att ta fram.
Känt var latrinkammare och sopnedkast nere i museet och stack man in huvudet såg man hålet rakt upp.
- Vi hade undersökningstillstånd och en dag drog jag på mig munskydd och arbetskläder, knackade och hittade hålet med sittring av sten och målningar på väggen bakom. Sedan tog teknikerna över.
Vid en ombyggnad på 1700-talet ville man använda sopnedkastet men murade igen klosetten och tog upp ett fönster som nu är igensatt.
Det var 1974 som Gun och maken Per kom till ön. Hon hade jobb på Riksantikvarieämbetets gotlandsundersökningar och han var barnledig med nyfödda Karin.
- Vi skulle provbo i sex månader, men familjen blev kvar, säger Gun som läste konst, folklivsforskning och arkeologi i Lund.
- Jag ville bli arkeolog från jag var fem och promenerade förbi ett medeltidshus i Linköping och frågade mamma om vi kunde gå in. "Nej", sa hon, "det får bara de som har nyckel på museet".
Nu lämnar Gun ifrån sig alla nycklarna till Gotlands museum som hon haft sedan 1979.
- Då var vi 6 som jobbade på museet. Nu är det 60, säger Gun och konstaterar att museiverksamheten förändrats.
Hennes intresse är grundmurat för det gamla Visby med smarta konstruktioner som latriner med avrinningskanaler, vattenledningssystem, golvvärme och gatunät med vackert lagda kalkstenshällart från tiden när staden anlades.
- Någon måste haft kontroll. Det var ingenjörskonst på hög nivå. I Visby med tät bebyggelse fanns behov av rent vatten, spolade latriner och sophantering. Tekniken fanns redan i Romarriket när den kom till Visby, slår hon fast.