Runforskaren Stefan Brink har nu utrett frågan i ett mäkta lärt, till stora delar nästan oläsbart arbete. Hela tiden frågar han sig: Vad är en slav?
Före detta fångar
Frågan är viktig eftersom ordet slav alltför lätt leder vilse. Vi tänker lätt på alla svarta som slet på bomullsfälten i amerikanska Södern.
Eller på slaveriet under antiken. De romerska storgodsen byggde också på stordrift - mängder av slavar i kedjor piskades fram. De sågs som "arbetsverktyg med mänsklig röst". Slavarna var före detta fångar, som fått behålla livet och alltså kunde slås ihjäl när som helst.
Graderad ofrihet
Sådan stordrift var omöjlig på de små åkertegarna häruppe. Men slaveri fanns i många former. Slavar kunde vara husslavar eller arbetsledare. Om sådana vittnar runstenarna och landskapslagarna.
Husbonden kunde ha en "bryte" (ungefär förman). Träldomen kunde också vara tidsbegränsad berättar Gutalagen. För en viss tid kunde en fattig bli träl för att gälda en skuld till exempel. Norden hade ett system av "graderad ofrihet".
Offrade livet
Avgörande för våra järnåldersförfäder var kontakten med romarriket. Därifrån kom idéerna. Nordbor tog tjänst som soldater i imperiets gränstrupper. De blev en slags militärslavar.
Senare blev varjagerna elitsoldater åt kejsaren i Östrom. Lönsamt och ärofullt men de var skyldiga att offra livet för sin ledare.
Sexslavar
Mönstret tillämpades sedan hemmavid. En ny härskartyp dyker upp - småkungar med ett följe av militärslavar bundna till ledaren. På de små åkerlapparna kunde de eller välbeställda bönder ha några slavar under en "bryte". Slavinnor blev ofta sexslavar. När härskaren dog kunde några slavar avlivas för att följa med till dödsriket.
Dyster bakgrund
För Gotlands del kan vi anta att våra farmannabönder var framgångsrika slavhandlare. Eftersom de inte hade så stor användning av slavar på hemmaplan bör de ha sålt slavarna vidare.
Våra silverskatter har en dyster bakgrund.