Haijbyaffären - en sanslös historia
Foto:
Haijbyaffären blev den mest uppmärksammade rättsskandalen i Sverige under 50-talet. När juristerna Lena Ebervall och Per E Samuelson nu rotar ner sig i den gamla historien gör de det i form av "en roman med verklighetsbakgrund". Det är både bra och mindre bra.
Som jurister har de noga värderat fakta (eller bör ha gjort). De har dessutom vågat fabulera och dramatisera en del. Så får läsaren till exempel vara med vid mötet i ett enskilt rum på svenska ambassaden i Berlin 2 februari 1939, då en motvillig kung dekorerar nazistpampen Hermann Göring med storkorset av Svärdsorden. Officiellt blev förklaringen att monarken ville gjuta olja på eventuella vågor sedan den svenska regeringen vägrat att ta emot ett ambulansplan som Göring tänkt skänka till Röda korset.
I själva verket, påstår Ebervall/Samuelson, spelade monarken med i en djävulsk intrig skapad av Haijbys värste fiende, överståthållaren Torsten Nothin, som ville att Gestapo skulle ta hand om Kurt Haijby ett tag. Han var redan landsförvisad till Tyskland och greps dagen därpå.
*
I boken om den olycklige Kurt råder ingen tvekan om att han verkligen hade en sexuell affär med den gamle monarken, som i princip är den ende som beskrivs i sympatiska termer som en vis och modern regent som låtit den konungsliga makten tonas ner till förmån för demokratin. Men också som en glad och pilsk gamling i randig pyjamas som tände på Haijbys trånga byxor och som skapade Kungens kurva utanför Stockholm när han tafsade på sin chaufför och bilen gick i diket.
Interiörerna från den kungliga sängkammaren sägs författarna ha tagit ur Haijbys egna böcker ("Patrik Kajson går igen" 1947 och "Ett lysande följe" 1951). Men den lysande herrfesten hos prins Eugen på Waldemarsudde med Karl Gerhard och en kraftigt påtänd Gösta Ekman är mera fria fantasier.
Haijby beskrivs som en lögnare/mytoman, en skelögd man med överkammad flint, dömd flera gånger för stöld och ett dödligt vådaskott mot en polis när han träffade kungen första gången. Samtidigt en man med stor charm och övertalningsförmåga som tack vare kungens pengar kunde klä sig flott, köra Cadillac och leva lyxliv på hyrt slott. En kort tid.
Han skulle bli anklagad för sexuella övergrepp mot unga pojkar, tvångsintagen på mentalsjukhus, deporterad till Tyskland och i husarrest hos Gestapo med överhängande risk att fraktas iväg till koncentrationsläger med de homosexuellas rosa stjärna fastsydd på bröstet.
I boken får överståthållaren Nothin, som hade mer makt än dagens landshövding och var chef för all polis (även den hemliga) tillsammans med Stockholms polischef Ros delta i ett dramatiskt och hemligt möte i Köpenhamn nyårsnatten 1939 för att förmå ett nazistiskt ministerråd att behålla Haijby i Tyskland, med alla de konsekvenser det kunde få. Men han krävde pengar för den tjänsten.
*
Personerna i boken beskrivs nästan undantagslöst som utstuderade, lismande, fega eller maktgalna. Personer av enkel bakgrund får tala dialekt, utom kungen då, som inte kunde säga "r".
Tonen i boken är moraliserande och samtidigt elakt käck, ungefär som i en gammal svensk pilsnerfilm. Det är synd, eftersom historien i sig är så sanslös, även så här långt efteråt: En man av enkel härkomst, med stor charm och gigantisk hybris, har en historia med den svenske kungen och får av honom presenter och pengar (motsvarande miljoner idag). Maktens män; jurister, hovmän och poliser samverkar i ett grymt spel för att få tyst på den lösmynte mannen och stoppa ryktesspridningen om den gamle kungen. Stark homofobi råder. Dessutom.
Haijby fick minst 109 000 kronor av Gustav V, varav 50 000 gick till renoveringen av det hyrda slott där Haijby tänkte öppna pensionat (men misslyckades). Utbetalningarna gjordes mellan 1936-38 och en eventuell utpressning hade preskriberats 1948.
Men 1947 fick Haijby ut ytterligare 15 000, som kompensation för rättsliga övergrepp, trodde han. Det var en fällra gillrad av polismannen Alvar Zetterqvist och ständigt denne Nothin för att förhindra preskription, hävdar författarna. Haijby skulle åka på allt.
*
Rättegången 1952 för grov utpressning betecknas som den mest komplicerade och hemlighetsfulla i svensk rättshistoria.. Advokaten hade fått en vecka på sig. Justitiekanslerns utredning som låg till grund för åtalet hade hemligstämplats för femtio år framåt. Det blev juristen Henning Sjöström som engagerade sig i de sista turerna och som också lyckades utverka nåd för Haijby 1956.
Han tog sitt liv i en liten lägenhet i Stockholm 1965. En rättshaverist, knäckt av maktens alla försök att tysta honom, ensam efter den trogna hustrun Annas död. Fattig och med en skuld på 1 500 kronor för hyra av en sommarstuga på Gotland sista sommaren.
Så blev hans liv.
Så jobbar vi med nyheter