Hannibals tåg över alperna

Och Hannibal tågade över alperna och med sig hade han stridselefanter. Detta har många hört talas om. Därför var det spännande att läsa en stor tjock roman om denne härförare, som fanns långt före Caesar, en man som kom från Karthago.
Hans namn var Hannibal Barkas och det var under det andra puniska kriget, år 218-202 före Kristus, som han genomförde den så berömda och för romarna överraskande marschen över alperna. En marsch som beskrivs mycket ingående och ger oss en mycket levande berättelse om alla de umbäranden som den otroliga bedriften innebar för Hannibal och hans armé.

Författaren, David Anthony Durham, har lyckats väl med boken "Hannibal, Karthagos stolthet". Dock finns avsnitt som blir lite av longörer, som jag efterhand kände att jag ville hoppa över. Spänningen hålls vid liv främst genom skildringarna av Hannibals segertåg, men också av kampen mellan härförarna Hannibal från Karthago och Publius Scipio. Denne romare blir till slut Hannibals fall.
Riktigt vad som driver Hannibals erövringståg är svårt för oss att förstå. Naturligtvis handlar det om ärelystnad, att visa att karthagerna inte är underlägsna romarna. Man har ju lagt under sig hela iberiska halvön och romarna ska också få lära sig något om karthagerna och om Hannibal erövraren. Och han kom så långt som utanför Roms murar med sin armé. Men där blev det stopp.

Det är ofrånkomligt att man tänker på en annan, senare, stor härförare, Julius Caesar. För Hannibal var det avundsjukan hos rivaliserande ätter i Karthago som hindrade honom att besegra romarna. För Caesar var det hans stora önskan att bli envåldshärskaren, att han blev maktfullkomlig.
Men bortsett från att det är svårt att sätta sig in hur dessa män tänkte, så är det fascinerande att läsa om Hannibal och den tid han levde i. Författaren David Anthony Durham, har all heder av sitt verk.