?Happy on the red? är Annika Fehlings mest helgjutna skiva hittills

Kultur och Nöje2005-01-25 06:00
?Happy on the red?, Annika Fehlings färska fullängdare på egna märket Slow Food Music/Sweden, visar upp en Fehling som vi känner igen. Det är 11 egna sånger med ofta poetiska texter, här alltigenom på engelska, och framförda med hennes själfulla röst.
Oerhört viktig för skivan är också Lasse Englund. Han har producerat och medverkar dessutom i högsta grad. Hans ljudlandskap bildar den suggestiva inramningen där han trakterar allt från olika gitarrer till omnichord och oud. Han har dessutom varit med och skrivit en av låtarna.
Övirga medverkande musiker är Richard Nilsson, pianist/keyboardist från Charlies Magazine, Fredrik Englund-percussion, trummor, Bence Pajor-bas och desstuom återfinns Magnus Stinnerbom på altfiol och han har också skapat fiolarrangemang till några av spåren. Annika själv greppar förstås sin kära, akustiska gitarr.
Smakprov i singelväg har förebådat cd:n. Singelval som känns både rätt och fel när man nu lyssnat på samtliga spår. ?Megaphone?, som hon samskrivit med Jade Ell, var ett helt riktigt val med dess effektfulla vokalduell damerna emellan (Jade är med och körar på flera av spåren). Annars tycker jag att ?Angels in disguise? varit given med sin fräckt stötiga framtoning, drivande piano och en tufft sjungande Annnika.
Till flera sånger på skivan har Annika anlitat andra musiker som hon samskrivit med. Exempelvis ?Magic Touch? med Theresa Andersson. Den är också ett av skivans starkare spår.
Spännande känns också ?Already Home?, ett countrydoftande stycke samskrivet med den irländske artisten John Hurley.
?Black White? är en stark skapelse med ödesmättad melodi och angelägen text om våldets förbannelse, ?Fear runs marathon in the streets of this town?...
Titelspåret med sitt återhållna driv ljuder också intensivt.
Och det här är just musik skapad att lyssna intensivt på. Någon bakgrundsmusik handlar det definitivt inte om. Men då kommer det svåra, att hela tiden väcka lyssnarens intresse, hålla koncentrationen vid liv. Annika balanserar emellanåt på gränsen till att bli för soft. Att låta Lasse Englund sätta sin prägel på materialet är därför ett riktigt val. Produktionen känns tyngre och det ligger mera driv över skivan.
Konkurrensen inom facket svensk kvinnlig singer/songwriter är ju synnerligen vässad för närvarande. Några mer lättfästande melodier skulle kunna bana väg för ett ökat intresse kring hennes musik. Men Annika Fehling går konsekvent sin egen väg, trovärdigheten är hundraprocentig. ?Happy on the red? känns som hennes mest helgjutna skiva hittills. Annika Fehling är besjälad av det hon gör och hennes musikskapande är värd att vinna en större publik. Skivan släpps 2 februari och då firar Annika Fehlilng med releasefest och konsert på Schenholms.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!