Titeln är “Stenkyrka socken på Gotland" på Gotlandica förlag. Innehållet är imponerande och när man plöjt igenom allt frågar man sig om det verkligen kan finnas mer som är värt att veta om socknen.
Bakom boken står en kvartett som kallar sig Arbetsgruppen för Stenkyrka sockenbok. Den har bestått av Eric Engström, Åke Henriksson, Ingvar Sjöblom och Bo-Gustaf Sorby. Fyra flitiga män som både forskat och författat, allra flitigast har nog Sorby varit.
Man har också tagit hjälp av “inhemsk" expertis; Stefan Haase skriver ett fylligt kapitel om bebyggelsen, Majvor Östergren om silverskatter och geologen Petter Forsberg om klintkusten. Alla tre med anknytning till Stenkyrka.
Dessutom har många andra sockenbor bidragit med texter, och man kan inte låta bli att imponeras av den samlade, breda kunskapen.
Äpple och visor
Boken är upplagd något annorlunda än andra sockenböcker. Den är uppdelad i tolv ämnesområden där allt tycks finnas med‚ från istid till en idag högst levande bygd med en företagsamhet som får en att häpna.
Eftersom författarna är många händer det att samma saker upprepas då och då, men knappast så det stör.
Stenkyrka har ju en del att “skryta" med. Till exempel Stenkyrkaäpplet, Gotlands landskapsfrukt, och Bjärs-mannen, gravfyndet som med sina drygt 8 000 år kan kallas Gotlands äldste invånare.
Annat är den unika pilspetsen från Mos med sina runor, Marsgaisten är faktiskt skriven av en Stenkyrkabo och Gamble Valu sägs komma från gården Vale i Stenkyrka.
Lickar Snälle var en berömd sockenbo och man bör väl också nämna de något senare som förre försvarsministern Torsten Gustafsson och “gotlandshövdingen" Per Svensson.
Gårdarna saknas
Något man dock saknar är den i sockenböcker vanligen förekommande gårdsforskningen, men den hade knappast fått plats i den här redan digra boken. Arbetsgruppen antyder att gårdarna med deras ägare kan beskrivas i en separat bok framöver.
Annars har man fullt upp att läsa in vad som bjuds i den här utmärkta sockenboken. Bilderna är många, dock några med lite dålig kvalitet.