Har kulturen råd med politiken?
Det gäller alltså att få fram ett tydligt budskap som fastnar.
I silvergrå kostym, vitt linne och med en silverlänk om halsen sitter han som en av de inbjudna i ett samtal om konst och politik som arrangeras på BAC under Almedalsveckan av Filmklubben.
Pelle Strandberg är en av alla de pr-konsulter som paketerar de politiska budskap våra folkvalda går vidare med. Tydligheten är av största vikt får jag veta och exakt hur man gör är en snillrik kunskap det betalas mycket pengar för.
Det är halvtid i Almedalsveckan och än är det för tidigt att summera vad som faktisk blivit sagt och gjort.
I slutändan kommer det som vanligt mest handla om vad som blev sagt på ett sådant vis att någon senare kommer ihåg det.
Under 90-talet gjorde lobbyisterna sitt intåg i dalen, tätt följda av pr-byråerna. I år har hela veckan förvandlats till ett enda långt smörgåsbord där rosévinet och snittarna betalas av konsulter och deras kunder.
Den andra gästen på BAC denna dag är Anna Tyllström som forskar på pr-konsulters roll inom politiken vid Uppsala universitet och hon berättar att den marknad hon undersöker har ökat med 500 procent mellan 1992 och 2007! Hon menar att man kan se utvecklingen som en demokratisering eftersom politiken tidigare ofta skedde mer i maktkorridorer långt borta dit nya röster hade svårt att nå.
- Nu har alla möjlighet att försöka påverka beslut utifrån vad man själv vill ha för resultat, säger hon.
En invändning är naturligtvis att "alla" utifrån pr-systemet är de som har råd att betala konsulter som paketerar ens önskemål på ett sådant vis att makthavare lyssnar. Och vilka är då det? Inom kultursektorn är det föga förvånande stora underhållningsföretag och institutioner som har möjlighet att hosta upp medlen till pr-byråer. Vem har råd att lobba framgångsrikt för hembygdföreningarna?
Inom vad Anna Tyllström kallar för pr -olitiken finns det flera "drakar". Ofta före detta politiker, till exempel Göran Persson, som utnyttjar sina gamla nätverk för att få fram kunders budskap. Men det finns också en oväntad twist på det hela; ibland när en av drakarna brinner personligen för en fråga ser denne till att "fixa sig en kund" som vill föra fram samma sak!
Vad innebär då det här för Gotlands kulturliv, amatörkultur och hembygdsföreningar?
Jag har själv inte svar på den frågan. Ett alternativ för kulturrepresentanter som vill få fram sitt budskap kan enligt den nya logiken vara att först påverka den före detta politikern, som sedan söker upp en kund, som står för notan då politikern, (numera pr-olitikern), försöker förmå sina gamla kollegor att fatta ett önskvärt beslut.
Anna Tyllström berättar också att pr-olitikerna inte sällan går tillbaka till politiken efter en tid inom pr-branschen.
Rundgång någon?
Så jobbar vi med nyheter