Hårdsminkad inblick i en tonårsflickas värld

*
Författaren Louise Halvardsson, 25, växte upp i småländska Nässjö med sin järnvägsstation, sitt Hotel Högland och sitt berömda hårdrocksband Backyard Babies. Lilla Nässjö är fonden för berättelsen och det är en fascinerande och smärtsam men också varm och igenkännande resa romandebutanten bjuder oss på.
En berättelse om flickan som är på väg att bli kvinna, om grupptryck och rädsla, grubblerier och diffus ilska, om att vara fel och utanför, att säga fel saker, gilla fel musik, ha fel kläder.
Sånt som man med den vuxnes erfarenheter inte tycker spelar någon roll, men då har man också glömt hur intolleranta och rakbladsvassa de där viktiga åren var.
Amanda är den blyga flickan som närmar sig det något mer vuxna med svart mascara, trasiga t-shirts, hembränt och päronsoda ("Kim är bättre på att supa, så det dröjde ett tag innan hennes spya kom") och en allt mer pockande sexlust. Hon bränner, blir bränd och hon längtar bort, "Det bästa med Nässjö är att man kan ta sig härifrån".

*
Louise Halvardsson serverar berättelsen i korta, novelliknande kapitel med ett rappt och noga mejslat och personligt språk, fullt av bilder och precisa iakttagelser. Hade inte handlingen - destruktiviteten, sökandet men också hoppet - känts så kraftigt i såväl hjärta som maggrop hade den ändå kunnat läsas bara för det drivande språkets skull.
Och som manlig läsare ges man en hårdsminkad inblick i tonårsflickornas värld; den vi inte kan förstå, den vi aldrig någonsin förstod.