Havsluft och nyskördade primörer

Gunilla Östbom har tillsammans med Eva-Greta Ek startat Matvandring Gotland. I dag ska de guida ett gäng natur- och matglada vandrare genom karga och orörda stigar, klippkanter och stränder vid Ireviken på norra Gotland.
Efter att ha sneglat på framgångsrika föregångare i Skåne, tog vännerna steget och startade verksamheten.
- Vi älskar att röra på oss på fritiden och är natur- och matintresserade lärare i grunden. (Gunilla i naturkunskap och Eva-Greta lär ut på Hotell- och restauranggymnasiet). Att få göra detta är så fantastiskt roligt, säger Gunilla.
Skiftande, orörda landskap
Det finns två turer att välja på om man vill matvandra, Brucebo - Visby och Ireviken - Sigsarve fiskeläge. Sju respektive fyra kilometer långa.
- Sigsarve fiskeläge är min absoluta favoritplats på Gotland, säger Gunilla när vi inleder vandringen längs sandstranden.
Man kan med lätthet förstå att valet föll på Ireviken och Sigsarve, med sitt skiftande och orörda landskap.
Barfota avtryck blandat med märken från hästhovar vittnar om besök längs med strandkantens saltstänkta sanddynor. Det är fridfullt och överraskande tyst i det vanligtvis så vindpinade Ireviken. Nordanvindarna hittar annars som oftast fram till land, när de letar sig över "Gotlands stenkust".
- Här får ni uppleva Gotland där det är som äldst. Ön lutar liksom nedåt ju längre söderut man kommer. I norr är kusten hög och berget gammalt, berättar Gunilla Östbom för gruppen.
Det dröjer inte länge till första matpausen. En kort vandring längs med vattenbrynet i sanden har snabbt satt sina spår och magen har redan börjat kurra.
Över krönet uppe i gräset väntar andra hälften av matvandringens värdinnepar med ett färdigdukat bord av delikatesser.
Jublande magsaft
Eva-Greta Eks presentation av förrätterna låter väl tysta mun. Saffranspannkaka med chili och citron, gotlandssparris med ringlat tryffelsmör, stenugnsbakat bröd och lammsalami. Till och med saltet är gotländskt.
Man kan bokstavligen höra magsaften jubla hos de tjugotalet förväntansfulla.
När förväntan bytts mot tillfredsställelse är det dags att bekanta sig med resten av turen. Den snåriga och lummiga stigen doftar strävt lingonris och kryddiga enbärsbuskar, utspätt med den milda och behagliga havsbrisen.
I den lugna takten vi håller känns de fyra timmarnas vandring överkomliga i händelse av bristande kondition och uthållighet.
Redan före halvtid har vi bestigit berg och nu kan vi se strandremsan vi började vår vandring på. Liten som en plätt. Vi följer klintkanten med hisnande utsikt över havet, för att ta oss ner till det pittoreska Sigsarve fiskeläge.
Hungern gör sig påmind
Gunillas pedagogiska nerv lär oss blomster och blad under promenadens gång. Som fridlysta orkidén Alpnyckel (växer bara på Gotland och liknar mest Sankt Pers nycklar) och Rönnoxeln som stortrivs på stenkustens kalkrika klippor.
Lika ofta är det någon av de övriga som besitter vetande om en växt och fyller i eventuella luckor. Ju fler kockar desto bättre soppa är vad som gäller här.
- Det här är en Sårläka. Men fråga mig inte om den kan läka sår, säger Gunilla och stannar upp gruppen mitt i en backe.
- Det vet jag! Den hjälper blodet att koagulera. Jag har aldrig provat men jag har läst! utbrister en man i hatt.
På väg ner mot fiskeläget börjar hungern göra sig påmind. Ja, igen.
- Jag kände en matdoftande vindpust! säger en kvinna och hytter till med armen uppåt berget, nästan från där vi just gick.
Kanske är det en förväntan och en undran om vilka läckerheter som dukats upp vid nästa matpaus. Det kan få vilken smaklök som helst att vilja komma upp i förtid.
Lapar sol i gläntan
Väl tillbaka från det galet pittoreska inslaget av gammalt övergivet fiskeläge, ser vi ett välbekant ansikte.
Eva-Greta har dukat upp med hemgjord potatissallad på mönstrade dukar i en solglänta. Vår retade hunger kan stillas av böckling, skarpsill, rökt lammstek och nöt- och skinkpastrami.
- Det är ju inte tanken att vi ska laga till maten själva. Färdiga produkter från småskaliga lokala producenter ska ge en upplevelse med äkta gotländska smaker. Gårdsbutiker, rökerier, mejerier och bagerier som vi själva sökt upp och som vi gillar. Vi kommer att ha en del av produkterna så att de går att köpa efter vandringen, säger Eva-Greta från ett sittunderlag i skogsgläntan där vi smälter vår huvudrätt och lapar sol.
Pausen känns ganska kort för våra mätta magar när det är dags att vandra vidare. Eva-Greta tar över och guidar oss tillbaka genom snår, mellan trädstammar och över uråldriga sprickor i berggrunden.
Vandringen börjar kännas i benen och kanske har maten gjort sitt. När vi återvänder till Sigsarvestranden är det vida efterlängtat kaffekalas som väntar oss. Gotländska jordgubbar och lokalproducerad vaniljglass. Chokladtryffeltårta och mandelkaka. Som om det inte var nog har matentusiasterna Eva-Greta och Gunilla dukat upp tre mästerverk till mögelostar. Tillverkade av mjölk från gotländska kossor. I äktenskap med marmelader av fikon, rabarber och äpple.
Kvällssolen har börjat bädda ner sig så smått vid horisonten och med en kaffekopp i handen njuter våra redan solsmekta ansikten av det sista som matvandringen har att bjuda på.
Gotland har visat upp sitt bästa för våra sinnen. För den här gången.