När GA kommer på besök håller man på med ett tekniskt genomdrag av andra akten och på scenen framförs finalnumret. Välkända Monty Python-tongångar ljuder till sångtexten, när den plommonstopförsedda ensemblen slipar på framförandet.
- Det är inte under kontroll, det har man aldrig, konstaterar den luttrade regissören Peter Jankert medan han dirigerar sina scenstyrkor. Det är sjukdomar, folk tappar rösten och jobbhinder, i dag har vi exempelvis inte full orkester.
Revyförfattaren Roland Olsson är dock lugn.
- Det känns som att vi är på gång. Vi drog igenom första akten från början till slut i går (söndag) och det gick hyfsat. Och nu har vi tre, fyra repdagar kvar så det ordnar sig. Alla nummer är på plats nu, det kan ännu bli någon ändring men då blir det plats för något i ett befintligt nummer.
- Men den viktigaste ingrediensen fattas - publiken. Det är en konstig verksamhet att göra det inför tom lokal och varje gång är man frågande till hur det skall tas emot av publiken. En grej som var rolig i november kanske man glömt eller tröttnat på men där det blir en nytändning när det kommer folk. Om dom inte bläddrar i programmet under numret, då har vi misslyckats.
2010 har varit ett tacksamt år ur revysynpunkt. Brist på timade händelser att ta med i revyn har det definitivt inte varit.
- Ett bra revyår, konstaterar Roland.
Man har med sådant som debatten om region Gotlands nya lammlogo där i revyn (som hakat på och blivit regionrevy) igelkotten lanseras som mera lämplig symbol än baggen, och p-avgiftsdebatten får förstås rikligt utrymme.
Att det varit valår går inte att undvika, här gestaltas det som en varpamatch mellan två lag.
- Men vi är inte heltäckande, allt spelar inte på händelser som varit, det skulle bli lite tradigt.
De båda akterna har varsin temainriktning. I den första handlar det om cirkusmiljö och i andra akten åker ensemblen i väg på bussresa Gotland runt.
- Vi har rutin i form av ett bra gäng, jag tror vi ror i land det, summerar Roland Olsson revyläget på måndagen.