Hela bygdens bio sedan 1956

Tystnaden sänker sig över salongen. En godispåse prasslar någonstans i mörkret. Det blinkar till när någon famlar för att stänga av ljudet på mobiltelefonen.
Alla som någon gång varit på bio känner igen känslan av förväntan och spänning när man gör sig beredd att träda in i en ny värld, förmedlad via bioduken.
Någon som sett många filmer, men utan att uppleva salongens mörker är Per Björkdahl. Under 20 år har han jobbat som maskinist vid Hemsegårdens biovisningar. Han tog över efter svågern Per Ingmansson som hade för mycket jobb för att hinna med.
- Det har inte förändrats så mycket, säger han och visar de två filmprojektorerna som sitter kvar sedan huset byggdes på 1950-talet.
I moderna bioanläggningar har man bara en projektor, hela filmen kommer på en rulle. I det lilla utrymmet ovanför salongen i Hemse måste rullarna bytas var femtonde minut. Så frågan är hur mycket av filmerna man egentligen hinner se som maskinist.
- Det gäller att hålla reda på den runda cirkeln som dyker upp i hörnet. Då vet jag att det är dags att byta rulle.

Filmerna kommer från SF:s centrallager i Stockholm och skickas runt i landet. I Hemse är det visning varje söndag, 70 eller 80 kronor kostar det och om det kommer folk eller inte beror på filmen som visas.
- Film ska ses på bio, punkt slut. När jag började jobba här var det två visningar i veckan. Nu är det en gång i veckan, men så har filmstudion visningar varannan tisdag också.
Biosalongen på Hemsegården har plats för 304 personer, vilket gör den till den största bygdegårdsbiografen på ön. Fast det är inte den enda bygdegård där det visas film. Även i Katthammarsvik, Garda och När kan man gå på bio. Enligt statistik från Bygdegårdarnas Riksförbund hade de fyra salongerna tillsammans 3 819 besökare förra året. Jämfört med 2007 är det en ökning med drygt tio procent.

Per Björkdahl har dock svårt att säga om antalet biobesökare i Hemse har ökat. Han har hand om det tekniska medan andra säljer biljetter.
- Det måste vara minst fyra personer i salongen för att vi ska visa filmen. Häromveckan kom det ingen, säger Per Björkdahl.
Då visades filmen Twilight och den var visst ingen succé. Annars är det inte ofta det stämmer mellan kritik och antalet biobesökare berättar Björkdahl.
- När vi visade Vi hade i alla fall tur med vädret igen kom det 150 personer, trots att den fått dålig kritik.
På väggen bakom projektorerna finns listor över rekordvisningarna uppsatta. Den film som dragit mest publik hittills är Lejonkungen. Totalt var det över 900 personer som kom och såg den under de tre visningarna 1995. Andra publikfavoriter har varit Den lilla sjöjungfrun och Mamma Mia.
Hur många filmer som Per Björkdahl har sett har han ingen aning om.
- Det blir ju en del på 20 år.
Sen berättar han att när han var liten tog de tåget till Hemse. Inträdet till bion, som då låg i en annan del av samhället, ingick i tågbiljetten. När filmen drog ut på tiden väntade tåget in sena resenärer.

Trots alla visningar som Per Björkdahl har hållit i tycker han fortfarande om film. Visst tittar han hemma i bland, på Hemsebiografen är det bara nya filmer, på tv kan man se klassiker.
- Sist jag var på bio själv? Det måste vara länge sen. På båten någon gång kanske, 10-15 år sen.
Om det finns någon som kan ta över i framtiden är det ingen som vet. En kille har varit inne och frågat om han får komma och prya, men än så länge är han för liten för det. Fast den positiva statistiken för bygdegårdsbiograferna på ön, och i Sverige i övrigt, inger ändå hopp.
Att filmvisningarna fortsätter under våren råder det heller ingen tvekan om. På söndag den 22 februari klockan 19 kan man se Låt den rätte komma in i regi av Tomas Alfredson, i biosalgonen på Hemsegården.