Helgjuten platta av Gunnar Järeld
Helgjutet! Det är bara att lägga sig platt som en gammal vinylplatta för Gunnar Järeld när han efter elva långa år och 30 avverkade musiker nu lägger sitt album på skivhandelsdiskarna.
Välgjort, välarrangerat och texter som gör underfundiga nedslag i verkligheten om det så gäller de mera existentiella frågorna, kärleksbestyren eller bara små enkla betraktelser av samtiden.
Han har en röst som är skön att lyssna till, som ett mellanting mellan Rickfors och Tennander, eller båda på en och samma gång.
Det finns några textrader som säger det mesta om den här plattan: "när allt kommer omkring är vi bara människor" och "rättvisan är blott ett ord på denna blodbestänkta jord". Det senare blir också en slags politisk profilering som genomsyrar hela materialet.
*
Om nu någon skulle uppfatta detta som något deprimerande, sorgligt eller ens dystert, så kan här meddelas att det absolut är livsglädje och en ljusare framtid som går före besvärligheterna.
Musikaliskt har Gunnar Järeld under de här elva åren använt ett urval av det bästa Gotland har att erbjuda. Det började med "Välkommen hem" och Roger Gustafssons elgitarrer som han på senare låtar följt upp med både pedal-steel och dobro och det soundet har blivit lite av plattans musikaliska själ.
*
Själv spelar han akustiskt och fyller på med ett och annat munspel för att fylla ut den breda ljudbild som är synonym med den här cd:n. Ytterligare en gitarrist är Fredrik Lytholm och på klaviaturer finns bland annat Johan Carlgren. För det mesta kompet står Janne Henriksson bakom basen och Broa Broström sitter bakom trummorna. Men total framträder alltså ett 30-tal musiker under ledning av en hel kvartett producenter med Kalle Wiman i spetsen.
Den här plattan skulle alltså musikaliskt kunna spreta åt ett oändligt massa håll, men det håller ihop förvånansvärt bra.
*
Text och musik är Gunnar Järelds egna med benäget bistånd av Anders Berggren på några ställen. Det är ett rakt språk med små finurligheter instoppade på sina ställen. Det är både rabatter som ska grävas och morgondisk och tvätt, det som Järeld i "Ljusare igen" kallar gråtonstrombone.
Men här finns drömmarna och tron på den kyss som han fick alldeles nyss, här finns värme och ljus - "välkommen hem".
Totalt blir det en fullmatad Musicanoproduktion som alla inblandade kan känna sig stolta över, inte minst för den härliga illustration Eva Bergenvall bidragit med på konvolutets baksida, oljemålningen "Flicka med transistorradio".
Så jobbar vi med nyheter