Helheten serveras i små bitar

Men inte ens med Folkets Bio-mått mätt går det att hitta något hektiskt med tempot i den här filmen. Jag skulle snarare säga att den trevar sig fram som en lindansör, med kulturklyftans vrålande djup under sina fötter.
En äldre turkisk man i Tyskland anställer en prostituerad som sin "livskamrat". Omständigheterna leder till att mannens son, professor i tyska, börjar ett sökande efter den prostituerade kvinnans dotter. Allt han vet är att hon - kanske - finns i Istanbul.
Fatih Akin (som även gjort kritiker- och festivalhyllade "Mot väggen") serverar här en mycket stor paj i små bitar. EU, asylproblematik, kampen för mänskliga rättigheter i Turkiet, islamism, allt ska få plats i hans film och dess livsöden.
Liksom kärlekens förmåga att koppla en halvnelson på våra liv och välta dem upp och ner.
Kanske är det just försöken till en bred träffbild som gör att "Vid himlens utkant" brister i precision. Akins kamera har ställt sig på behörigt avstånd och registrerat snarare än att krypa nära.
Historien är stark men slutresultatet kyligt och distanserat; karaktärerna blir inga riktiga människor utan vandrande symboler, schabloner för Turkiet, Tyskland, Europa år 2007.

Helheten serveras i små bitar

FILMRECENSION. "Filmen rör sig i ett hektiskt tempo mellan Tyskland och Turkiet", står det i Folkets Bios pressmaterial om turkisktyska Fatih Akins "Vid himlens utkant".