Helt utan nyttiga fibrer
Mannen har mördat tolv kvinnor på ett bestialiskt sätt och nu vill han göra slut på allt.
Den unga vackra änkan Tracy som öppnar porten bor ensam på hotellet tillsammans med sin lille son, sedan hen es man dött och lämnat henne i ekonomisk misär (eller snudd på).
*
Spelet kan börja i Jill Marie Landis "Heartbreak Hotel". Det skulle ju inte bli en romantisk bok om mannen med skinnjackan och den fasta rumpan mördade henne direkt. Så han är naturligtvis bara seriemördare på papperet, en framgångsrik författare som tvingats gå under jorden sedan hans bok lockat dårar att mörda efter recept, så att säga.
Nu upptäcker han till sin egen förvåning att han börjat skriva på nätterna igen, en romantisk historia om människor som bott på hotellet förr i tiden.
För han blir ju kvar på hotellet, dit också Tracys styvdotter Chelsea kommer. Allt hemskare saker avslöjas om Tracys döde man. Intrigen bara tätnar.
Det är bultande begär, dånande pulsar och hård manlighet mot mjuka kvinnokurvor.
"- Har du problem?
Nu var han så nära och rösten var djup och hes. Ljudet rann över henne som varm honung.
Hans ögon hade en färg som påminde om chokladkola och choklad var det bästa hon visste.
- Är du hungrig?
Hans röst var som en smekning. Hon blev alldeles torr i munnen och slickade sig om läpparna.
- Utsvulten."
Oj, oj, oj, oj, oj.
*
Jag vet att Heartbreak Hotel kommer att lanseras hårt av en svensk bokklubb i vår och att Jill Marie Landis ständigt drar ihop bästsäljare, som ges ut i sexton länder. Ungefär som en Amerikas Marianne Fredriksson, fast Landis nog är mera inkörd på romantik och spänning än psykologiskt djup.
Att läsa en sån här bok är som att smälla i sig ett antal kokosbollar. Helt utan nyttiga fibrer och med en lätt kladdig eftersmak.
Så jobbar vi med nyheter