Hemse torgdag fyller 125 - och här är dess historia

Torgdagen i Hemse är inte vilken torgdag som helst. Stortorgdag skall den kallas, det finns det officiellt beslut på, och sudergutarna "håller" inte torgdag - de "firar" den.
I år skall det firas riktigt ordentligt - stortorgdagen fyller nämligen 125 år. Hembygdsföreningen och den flitige pensionären Folke Jonsson firar på ett särskilt sätt, nämligen genom att i text och bilder berätta stortorgdagens historia.
Historien finns i ett nytt så kallat Hemsehäfte, det femte i ordningen. Ett 50-tal A4-sidor där man får veta det mesta om hur stortorgdagen startades och har utvecklats.
Folke Jonsson har använt många sätt att skildra torgdagens historia. Han har intervjuat folk, han har tragglat sig igenom årgångar av gamla gotlandstidningar, han har lyssnat på radioinspelningar och fått folk att skriva och berätta.
Olof Hoffman, Rune Bäärnhielm och Nils "Olsvennen" Olofsson är några av de veteraner som intervjuats medan Ingvar Hansson, Hemse-polis i 34 år, lockats att själv skriva ner sina minnen.
Från GT har bland annat hämtats en lång torgdagsartikel av journalisten Göte Nilsson, och Folke har fått sin gamla skolkamrat, författarinnan Maj Bylock, att släppa ifrån sig några kapitel där hon i bokform berättat minnen från torgdagen!
Ur tidningarna har han hittat uppgifter långt tillbaka. Hur marknaden egentligen började i Grötlingbo men på länsstyrelsens initiativ flyttades till Hemse för 125 år sedan. Hur premiären blev mindre lyckad med spöregn och lervälling men hur sen marknaden utvecklades och växte.
1955 fick man också sin egen nakendansös. Förföriska Lolo lockade stor publik och en tidning skrev att "hennes behag drog som elektromagneter - småungarna på parkett fick ögon stora som sopptallrikar..."
Ofta var det bråkigt, särskilt 1933 då till och med polisen hade svårt att värja sig mot bråkstakarna. Särskilt de äldre sudergutarna minns slagsmålen och den lilla arrestlokalen som numera är riven. Men den finns på bild i häftet.

*
Inte bara arresten finns på bild (dock inte alltid av så hög kvalitet). Folke Jonsson låter oss följa med på en resa genom fram till marknadsplatsen där han berättar om och på gamla bilder visar de hus och fastigheter som passeras. Intressant!
Två ställen lägger han ner särskild möda på. Det är handelshusen Duse och Wittberg som dokumenteras närmare, särskilt det förstnämnda.
Allt som allt en värdefull dokumentation som hembygdsföreningen och Folke Jonsson skall ha all heder av.