Orlando, huvudpersonen, är en ung adelsman från Elizabeth I:s epok men han åldras inte utan lever fram till att romanen publiceras just 1928.
Det mest uppseendeväckande är att Orlando när han är ambassadör i Istanbul en morgon vaknar och finner sig vara en kvinna. Förblir så under resten av romanen men en kvinna med lika många manliga som kvinnliga drag, en gränsöverskridande person om vilken man möjligen skulle kunna säga "hen", den kanske enda vettiga användningen av detta just nu så aktuella och förvirrande begrepp.
Den här romanen har sagts vara ett långt kärleksbrev till Vita Sackville-West, den aristokratiska och excentriska kvinna som Virginia hade en affär med. Det må vara hur som helst därmed men vad det blev var en rolig, lättsam skälmroman men inte utan djup och med många referenser till framför allt den engelska kulturhistorien.
Här passerar Dryden, Pope, Addison, Steele, doktor Johnson och många andra framstående figurer ur den engelska kulturen.
En färd genom epoker
Vi färdas med Orlando genom epokerna. Den galanta elisabetanska eran med karnevaler på den djupfrysta Themsen, en utflykt till det exotiska Istanbul, det upplysta 1700-talets guldålder i England, den viktorianska epoken där Orlando inte riktigt känner sig hemma fram till nittonhundratalet, där hon far fram på Londons gator i en sportbil, och den 11 oktober 1928 där romanen slutar och den dag den publicerades av Hogarth Press, det förlag som drevs av Virginia och hennes make Leonard Woolf.
Det handlar om kärlek, relationer, kön, identitet och sökandet efter den sanna människans natur - hur den än ser ut - under epokernas olika ytor.
Jag tror man kan se romanen som en lek med den engelska självbilden och historien, alltid en nyttig attityd, en uppmaning att inte ta allt så gravallvarligt eftersom ändå ingenting består, en lovsång till fånga dagen-attityden, att leva när man lever och i det man lever.
Lekfullt skrivet
Virginia Woolfs romaner är epokgörande på många sätt men inte i första hand för formexperimentens skull utan för att hon gjorde dem i bästa mening tidlösa. Underskönt och lekfullt skrivna och i detta fall också vackert översatt av Margareta Ekström.
Orlando är en skrivande människa. Under hela hennes långa liv arbetar hon på sitt "Ode till en ek" och det är också en hyllning till litteraturens kraft och betydelse.
Tyvärr finns inte originalets register med, en härlig blandning av lek och allvar som också ger en svensk läsare lite större ramar att sätta in romanen i. Förordet kunde gärna också få ha varit lite mera upplysande.
Till sist en rekommendation: unna er en några timmars stimulerande läsning i sällskap med Virginia Woolf på yppersta berättarhumör. Det här är litteratur av högsta klass.