Hermelin upptäckte DBW och varpa vid målarbesök i Visby
Olof Hermelin verkade först som officer och förblev livet igenom en stor fosterlands- och försvarsvän. Han skänkte ofta tavlor som priser och bidrag till olika insamlingar och på baksidan av en tavla från 1901 står det "Bidrag till kulspruteinsamlingen".
Efter tre år tog han avsked från armén och satsade på lantbruk vid Österby gård utanför Eskilstuna. (I dag finns åtta av hans tavlor på Eskilstuna konstmuseum). 1895 överlät han gården till barnen och lät bygga ett stort hus med ateljéer i Stocksund som han kallade Olofsborg och där han levde till sin död.
Konstintresset hade han tidigt och som officer måste man på den tiden kunna rita kartor och göra terrängskisser. Under 1870-talets början gjorde Olof Hermelin studieresor till Düsseldorf och Paris och fanns med i den stora kolonin av svenska friluftsmålare.
Han avbildade sina motiv naturtroget även om han ibland möblerade om lite i landskapsbilden. Sjöar, stränder, båtar och hav är några av favoritmotiven liksom även fornminnen och fjällandskap.
Ett annat intresse var arkeologi och han verkade som filosof och författare. Bland annat har han skildrat ankomsten till Visby och iakttagelser från staden i "På gutarnas ö". Han tar in hos fru Rumin och finner staden fattig och torftig men tillika målerisk. Några exempel på Olof Hermelins Visbyintryck: Först handlar det om konstnärlig frihet.
"Jag målade till en början en Visbyport med dess små kojor i närheten. Gamle Palm, målaren, tyckte sedan att taflan var bra! "Men hvarför har du tilika målat dessa små husen? De hafva inte där att göra.
Själv ökade han husens antal på en Visbytafla och satte dit några, som egentligen voro hemma vid Rhenfloden".
Sällskapet DBW, liksom varpa, uppskattades:
"Har någon hört talas om "de badande vännerna"? De voro pojkar då vänskapen befästes under badningen, men blefvo sedan storkarlar och som de voro bygdepatrioter och särskilt Visbypatrioter, hafva de tagit vård om stadens fornlämningar.
Jag besökte platsen utanför staden där de där vännerna och Visbys innevånare i allmänhet brukar "kasta varpa" och jag lärde mig leken och är, som jag tror, ännu i dag ganska skicklig i den sporten".
Och inför avfärden funderar han över krigsrisker:
"Det har blivit sagt att det vore bättre för Sverige om icke Gotland funnes till, ty när krig bryter ut mellan stormakterna blifver det en kappsegling dit för att anlägga kolstation etc. och så - om vi icke kunna hindra den ene eller den andre från att utföra detta är neutraliteten bruten och vi ha krigsorsak med det folk, som icke har satt sig fast här. Ja om vi icke kunna hindra...
Med nyligen vunnen kännedom om hvilken roll kustbefästningar spela i krig, tyckes det dock löna sig att genom goda försvarsanstalter behålla denna Östersjöns fagra pärla, eller hur? Svenska män och kvinnor med varma och trogna hjärtan bo på den ön".
Så jobbar vi med nyheter