Herta Müller skriver om Europas sår

Hon skriver om Europas sår - om förtryck, rädsla och hemlöshet. Herta Müller, årets Nobelpristagare i litteratur, använder sig i högsta grad av egna erfarenheter i sitt författarskap.

Herta Müller vet vad rotlöshet vill säga. Hon emigrerade från Rumänien till Tyskland 1987 sedan hon förbjudits att publicera sina verk i hemlandet. Men redan innan dess befann hon sig i en slags inre exil.
Müller tillhör en tyskspråkig minoritet i Rumänien, en grupp som efter andra världskriget utsattes för hårda repressalier. I sin senaste roman "Atemschaukel" följer hon de rumänientyskar som deporterades till Ukraina, det som då var Sovjetunionen, efter krigets slut. Herta Müllers egen mor var en av dem som fördes bort.

Författaren och kritikern Steve Sem-Sandberg menar att "Atemschaukel" är en av Müllers allra bästa böcker. I ett författarskap som redan från början varit oerhört konsekvent och tydligt har hon gått från klarhet till klarhet.
- Det är på något sätt Europa som belönas med det här Nobelpriset. Det som hände under kriget drabbade så många på så många olika sätt. Det som står fram tydligast är naturligtvis Holocaust, förintelsen av Europas judar, men det var också många andra minoriteter som föll offer för de här härjningarna, säger han.

Herta Müller beskrivs ofta som kärv och oinsmickrande i sitt sätt att skriva, men det finns också något sinnligt i hennes förmåga att gå in i konkreta detaljer. Inget undslipper hennes skarpa blick, inte tapetmönstret på väggen, inte fuktfläcken på golvet. "Hon skriver som en stormästare spelar schack", har det sagts. Men hennes svenska översättare Karin Löfdahl vittnar också om hur svåröversatt Müller är, hon använder sig av säregna ord och sammansättningar som man måste vara ytterst uppfinningsrik för att förmedla.
Herta Müllers liv och skrivande har i högsta grad formats av diktaturen under Ceausescu i Rumänien. Hon föddes 1953 och gick under studietiden med i "Aktionsgruppe Banat", en grupp idealistiska rumänsk-tyska skribenter som opponerade sig mot förtrycket. Senare anställdes hon som översättare i en maskinfabrik, men avskedades när hon vägrade att samarbeta med den hemliga polisen, Securitate.
1982 debuterade Herta Müller som författare med novellsamlingen "Flackland", som självklart censurerades i Rumänien. I en intervju har hon beskrivit att till och med det harmlösa ordet resväska censurerades. "Det hade blivit ett laddat ord, eftersom den tyska minoritetens utvandring skulle vara tabu".

I sina första böcker beskriver hon livet i en liten tysktalande by i Rumänien, en by som bär påtagliga likheter med hennes egen födelseort Nitzkydorf. Isande sakligt beskriver hon den korruption, intolerans och det förtryck hon möter där. Men i botten av Herta Müllers författarskap ligger de stora allmängiltiga frågorna: varför finns vi här på jorden, vilken är min identitet, vad betyder ordet "hem"? konstaterar Steve Sem-Sandberg.
- Som alla riktigt stora författare har hon en förmåga att vara tidlös i sitt perspektiv på människan och de existentiella villkoren, säger han.