Herta Müllers vrede - ord som lyfter

En omslagsbild till "Ceausescus barn" av fotografen Kent Klinch på Journal förlag 2001. En fotobok omöjlig att gå förbi där den ligger på Almedalsbiblioteket.
Kent Klinch, född i Sverige 1952, med världen som arbetsfält och med internationella fotouppdrag och åtskilliga utställningar bakom sig. Här ger han en öm och insiktsfull bild av barn på barnhem i Rumänien, 1994-99, efter diktatorn Ceausescus brutala fall 1989.

Sorterade barnen
Ceausescus barn. De var många. Lagen föreskrev att minst fem barn skulle levereras av varje föräldrapar. Det fanns inga preventivmedel. Abort var ett brott. Befolkningen skulle byggas upp för att stärka hans kommunistiska stat och de visioner han hade om sig själv som ledare, ivrigt påhejad av sin lika hänsynslösa hustru, Elena.
Ceausescu var enligt skolböckerna "alla barns fader" och hustrun "alla barns moder". Barnen sorterades ut, de friska och starka bildligt åt vänster för insatser i diktatorns tjänst, de svaga åt höger med destination barnhem att förgås i sin egen smuts.
En slags parallell till förintelselägrens sorteringssystem under Hitlereran. Men även folkslag sorterades ut, zigenare/romer var de mest utsatta.

Grym interiör
När Rumäniens barnhem öppnades för världen efter paret Ceausescus fall avslöjades en grym interiör i detta med järnhand styrda kommunistiska land. En fattigdom och en utslagning utan all like.
Många aids-barn fanns där som fått sjukdomen genom okontrollerad blodtransfusion eller smittade sprutor. Outbildad personal med svag känsla för barns rättigheter.
Jag upplevde själv situationen som Rädda Barnens representant vid besök i mitten av 90-talet då läget fortfarande var svårt även om förbättringar började förmärkas genom biståndsinsatser. Övergivna barn, barn som utsatts för miljögifter eller för mammors alkoholmissbruk, barn med fysiska eller psykiska handikapp.
Ytterst handlade det om barn som drabbats av regimen direkt eller indirekt. På toppen av detta isberg fanns ingen sjukvård att få för människor över 60 år. De var till ingen nytta, uträknade av regimen

Egna upplevelser
"Ceausescus barn". Kent Klinch lyfter med varsam blick fram barnet på bild efter bild. Barnet som individ, barnet med kapacitet. Men därbakom svävar fortfarande Ceausescus ande.
Boken lyfter ytterligare genom Herta Müller. Den idag aktuella nobelpristagaren i litteratur har skrivit ett starkt förord. Men när boken publicerades platsade hon inte på baksidestexten. Ett förord som vibrerar av hennes egna upplevelser som lärare i skola och lekskola på 80-talet under Ceausescus styre.
Om detta har vi också kunnat läsa i nobelprisintervjuer i höst. Hon kväljdes av läroböckernas cyniska lögner om socialismens framsteg och folkets lycka. Liksom kravet på att barnen gång på gång under dagen i givakt skulle sjunga nationalsången med alla sina verser. I praktiken var det förbjudet att bibringa barnen eget tänkande eller att frammana naturliga känslor.
Herta Müller vägrade att anpassa sig till denna regimens indoktrinering av befolkningen. Därför sågs hon som statsfiende och trakasserades. Vred och uppgiven lämnade hon till slut landet.

Barns lika värde
Detta är en bok som kan lyftas fram när vi på måndag minns Kristallnatten, nazisternas start på den organiserade Förintelsen.
Ceausescus regim var i grunden lika grym och rå. Förakt för oliktänkande och de som ansågs svaga, obrukbara. Befolkningen drillad. Ett förhärligande av den egna visionen och den egna makten.
Diktatorer över hela världen och genom alla tider delar samma "ideal", den egna fullkomligheten och föraktet för de andra.
I en civiliserad värld måste vi ta avstånd från varje form av kränkning av det enskilda barnet. Istället lyfta fram medmänsklighet, nyfikenhet och alla människors lika värde var helst barnen råkar vara födda.
Det är vad Ken Klinchs bok ytterst handlar om.

Herta Müllers vrede - ord som lyfter

En pojke tittar på mig, eller är det en flicka. Med mörka djupa ögon. Frågande, vädjande, jag vet inte. Sluten mun, fräknig, rund om kinderna. Men vad är det som syns i det nästan bortrakade håret?