I dramat framträder bland annat en patron som tycks byggd på Bläses förvaltare Skoog, en sprängare/bokombud Persson med förlaga från Hide och även Hellviläraren Arvid Mörrby, här i form av kvinna.
Här finns en nazistisk präst, Rutes furugårdare Carl Kihlén samt en Bläsearbetare som avskedas med orden att istället gå och fiska. Även en änkas snabba vräkning ur en bolagets bostäder sedan maken omkommit i brottet har sin historiska bakgrund.
En eloge till författaren Eva Sjöstrand för god hantering av tilltalsordet "han" istället för "du" - så sa man länge, även om det emellan arbetskamrater nog fanns mer duande än i detta spel. Ett gott drag är även att lyfta fram den nästan bortglömde pacifisten Daniel Beskow som ledfyr för hur man ska tänka och göra - "Frihet är att följa sig själv".
I ett spel kan förstås allt koncentreras i tid och rum. I den tio minuter långa slutrapsodin tas vi från 1939 till 2012 på tio minuter, ända fram till frågan om Ojnareskogen ska brytas eller ej.
Onämnt vakuum
I huvuddramat tecknas en bild som väsentligen är från 1905-25 in på åren mellan Per-Albin Hanssons folkhemstal och 1939. Kanske för att få med nazistprästen? Men flera saker blir då fel:
Trots att en rad organisationer bildas 1915-25 och än mera under 30-talet så framstår det i spelet som om det varken fanns fackföreningar, folkets hus, konsum, kvinnogillen, ungdomsklubbar, loger, sjukkassor, arbetarpartirörelser eller kvinnoklubbar - förrän 30-talets nazister visat sig. Först därefter nämns facket fast de ofta var starkt vardagsnärvarande.
Exempelvis hade Konsum länge nio butiker i området och 30-talets ungdomsklubbar flera hundra medlemmar. Eftersom dessa rörelser nu hamnar i ett onämnt vakuum är det konstigt att slutsången tar upp den dåtida frasen "ljuset kommer från norr" - vilket syftar på alla dessa organisationers inflytande och genomslag, som Rute Folkets Hus och att Hellvi skolbarn fick skolmat from 1932.
En saklig miss är nog även att spelets lärarinna går utomhus utan hatt. Sånt var sällsynt på 30-talet och än mer i början av 20-talet, då ett par elever som hämnd för oförrätter sprängt gödselstacken för Mörrby och en skolklass sedan fick torka rent.
Fel i tiden är nog även att platschefen under 30-talets krisår kunde få stenarbetande fäderna att ta med sina 12-åriga söner att plocka undan småstensbråte i brotten. Detta var då förbjudet men runt 1910 fanns flera yngre anställda för vissa enklare jobb.
En insamling sker vid det dödsfall som inledningsvis nämndes. Fastän de fyra första personer som då nämns genast ger 3:25 blir summan bara 7:50 - trots att sådana listor ofta gick ut och normalt nådde mera än hundra kronor.
Likaså är den löneförhandling som nämns fel inplacerad mot kända tidsomständigheter. Tidigare klarade Rute LS ett par sådana manövrer.
Bör bearbetas
Kanske ska Beskowcitatet om "vikten att följa sig själv" ses mot att författaren undviker organisationerna, men då spelet kraftigt markerar viljan att berätta Sanningen så bör dessa missar bearbetas ifall spelet tas upp på nytt.
Det gäller även den rad i slutrapsodin där Vietnamrörelsen sammanfattas med parollen "USA ut ur Nordvietnam" - tillägget "Nord" nämndes bara beträffande USA:s terrorbombningar.
Textens missar gör uttrycket "Ljuset från Norr" till en fras utan täckning. Även med slutsångens rader "att man med vilja kan flyta berg" och "att man kan det man vill". För sådana mål hade inte minst de i spelet frånvarande organisationerna en stor roll.