Hjördis Petterson var mycket mer än satkärringen Selma
Hon var en av Sveriges mesta skådespelare.Och förmodligen den som medverkat i flest filmer.Hjördis Petterson var så mycket mer än Selma.
Själv var hon inte särskilt förtjust i denna roll som "satkärring" eftersom hon tyckte att begreppet kletade fast på henne.
Den roll hon själv mest uppskattade var som Madam Flod i Hemsöborna från 1955, med Arne Mattsson som regissör.
När man i Hjördis Pettersons memoarer "Rosor och ruiner" ser uppräkningen av roller i film, radio/TV, på teatrar och revyer häpnar man, det handlar om hundratals roller som hon gjorde från 1928 till 1981, när hon var 68 år gammal.
När hon skriver sina memoarer 1983 har hon ett nytt pjäsmanuskript bredvid sig...
Hjördis föddes 17 oktober 1908 och växte upp i Visby där pappa Henrik Pettersson (stavat så) hade bageri på Skolgatan, nära Domkyrkan. Mamma var Anna, nyinflyttad stockholmska, som stavade efternamnet med ett t och ett s. Hjördis själv valde två tt och ett s. Så småningom fick Hjördis två systrar.
Men barndomen levdes helst på sommarstället Brantåsa vid Axelsro.
Biografpianist
Hjördis föräldrar var teatertokiga och hade ett piano, som dottern började spela på när hon var nio år. Trots att lärarinnan ibland slog henne över fingrarna med en linjal, fortsatte hon att spela.
Tolv år gammal blev hon biografpianist och fick ackompanjera stumfilmerna vid Viktoriabiografen på Mellangatan. Hon spelade också till Visby Amatörteatersällskaps föreställningar.
Det var alltså upplagt för teaterintresse. Och när den då kände teatermannen Emil Hillberg upptäckt hennes talang fick hon många lektioner av honom, till och med brevledes.
Sitt första framträdande gjorde hon som tonåring på Kneippbyns scen i pjäsen "Sanna kvinnor", som elev på Dramatens scenskola debuterade hon i Selma Lagerlöfs "Dunungen" och sitt första fasta engagemang fick hon på Folkteatern i Göteborg.
200 roller
Sedan spelade Hjördis Petterson på alla de stora scenerna i Sverige, dock mest på Dramaten. Hon gjorde nära 200 roller, som också inkluderade operor och revyer med Gösta Ekman, Karl Gerhard och Kar de Mumma.
Samtidigt spelade hon in en lång rad filmer, det hann bli nära 140, ofta flera inspelningar per år. I radio var hon en ständig gäst, från Markurells i Wadköping 1935 till medverkan i Ekot med sång ur filmen "Sopor" 1981.
Till allt detta medverkade hon också i en rad TV-teateruppsättningar.
Denna ständigt arbetande konstnär var gift två gånger. 1943 fick hon dottern Annika tillsammans med dåvarande maken Fred Renström. Hjördis spelade teater på Oscars under graviditeten och började repetera på Vasateatern en månad efter förlossningen.
Karl Gerhard
Dottern Annika har sagt att det hon minns mest av sin barndom är att hennes mamma aldrig var hemma. Annika tydde sig i stället till sin mormor och längtade alltid efter somrarna på Brantåsa. Och när Annika började skolan flyttade hennes mormor hem till mor och dotter i Stockholm.
Hjördis Petterson umgicks med hela teatereliten i Stockholm, och var nära vän till stjärnor som Annalisa Ericson, Sigurd Björling, Lorens Marmstedt, Stig Järrel, Karl Gerhard, Kar de Mumma och Edvin Adolphson.
Hon var också god vän med hovpoeten Bo Setterlind och tolkade gärna hans sånger. Sjöng gjorde hon för övrigt i många av sina roller.
Men det hårda artistlivet satte sina spår. Hjördis Petterson fick så småningom alkoholproblem. Dottern Annika hällde ut mammas vinflaskor och mamma köpte hem nya tills Annika fick in henne på Karolinska sjukhuset. Efter två månader var hon avgiftad och drack sedan aldrig en droppe.
Återvände till Tofta
Hjördis Petterson återvände alltid till Gotland och särskilt till Toftagården. Det hände att hon där höll viskvällar.
När Fårös livräddningsbåt behövde rustas upp ställde Hjördis och Toivo Pawlo upp i Fårö kyrka. Hon deltog också i Friedrich Mehlers Ruinspelen en gång.
Hon skriver i sina memoarer att hon velat göra mer för sin hemö.
Hjördis Petterson avled 1988 och ligger begravd på Tofta kyrkogård.
Så jobbar vi med nyheter