Det blev ett kärt återbesök för både musiker och publik på Jazzklubben i torsdags kväll. Jodå, Chris Hiatt hängde vid ett tillfälle av sig hatten över mikrofonen för att lägga den pistagegröna guran på huvudet för att spela, han spelade naturligtvis också med gitarren bakom ryggen (lite oklart dock hur det rent tekniskt går till), för det låter ändå lika bra hur han än gör.
Den här gången bytte han också plats med sin trummis Chris "Crash" Klettke som spelade en av kvällens låtar med ungefär samma energi. Att Chris Hiatt också är en duglig trumslagare gav också en del bonuspoäng.
Tillsammans med basisten Tom E Mac är gruppen en totalt samkörd bluesgrupp med stenhårt komp.
Eget material
Att Chris Hiatt och hans band är en hårt turnerande grupp visste vi sedan länge, men det var ändå lite överraskande att det var för fjortonde gången han besökte Sverige. Intrycken består tydligast i mötet med publiken, "skål ta mig fan", men avstånden mellan spelställena hade också inspirerat honom till den egna kompositionen, den instrumentella "The Statoil Stop", en musikalisk berättelse om en kall vinternatt någonstans i Sverige.
Trots mer eget material än tidigare utmärker sig gruppen med en uppsjö bluescovers från de mest skilda bluesstilar - husgudarna är Stevie Ray Vaughn, Hendrix och nu också Gary Moore som efter sitt tragiska frånfälle i februari hedrades med en fin version av "I still got the blues".
Jimi Hendrix fick en fin version av Chris egen favorit "Red house".
Stor show
Det var stor show och mycket glädje när bandet närmade sig slutet på kvällen. Han uttryckte sin tacksamhet över att få hänga på Munken som blivit ett ställe i hans liv, både vad gäller personal och publik.
Hans show är spektakulär, det växlar snabbt mellan det snabba och långsamt eftertänksamma över flera oktaver och så naturligtvis hans publikfriande spel.
Det är bara att instämma med Chris Hiatt i Earl King-låten "Come on baby, let the good times roll".