Höjt tonläge i kulturdebatten
Med presentationen av Kulturutredningen höjs tonläget också i den gotländska debatten. Bra! Mycket på gott, lite på ont. Gott att se engagemanget. Ont att notera tillmälen och politikerkritik.
Själv drabbades jag av en rubrik i Radio Gotland som kunde uppfattas som att jag ansåg kulturpolitikerna inkompetenta. Detta vare mig främmande såväl i tanke som i ord. Jag har alldeles för stor respekt för den representativa demokratin för att tänka och yttra något sådant.
Det är ju vi alla som i val står bakom våra politiker. Strikt formellt och demokratiskt är det du och jag som sitter i Kulturnämnden. Fast det är personer som tagit på sig att representera oss, tagit på sig allt jobb och som ibland får utstå skäll.
Debattovana
Redan under min tid i kanslihuset på 70-och 80-talet fick jag stor respekt för politiker. Det har hållit i sig genom åren och det håller i sig när jag flyttat till Gotland. Sluta skäll och gnäll på politiker, som jag skrev på Folkbladssidan i höstas.
Uppenbart finns en ovana att debattera med varandra om kultur. Så, också av det skälet är det viktigt att nu föra en debatt, för att därmed vänja sig vid varandra. Stärka den del av det demokratiska fundamentet som är debatt, diskussion, samtal, öppenhet och närvaro. Upptäcka att vi egentligen vill detsamma. Att få kulturen med sitt mångfacetterade innehåll att växa på Gotland, att få allt fler att inse kulturens livsnödvändighet, att utveckla kulturen i alla dess former till glädje för alla och envar.
Vägen är krokig och knagglig, men spännande. När alla parter får detta klart för sig tonar invektiven bort. Dessutom är det inte kultur att snacka skit.
Debatten måste föras med respekt för varandra. Det är demokrati. De så kallade kulturföreträdarna får söka förstå politikernas ibland svåra situation, inte minst i en åtstramad ekonomi.
Hettat till
Och politikerna har allt att vinna på att lyssna till kulturföreträdarna. Fast nog är vi väl alla på något sätt "kulturföreträdare".
Dock vore det värdefullt om politikerna/partierna kunde delta flitigare i kulturdebatten. Den som började redan i höstas. Att det nu hettat till är nog det faktum att politikerna i stort sett uteblev på Roxy.
Man får förstå "kulturföreträdarnas" frustration. Den största händelsen inom kulturpolitiken på 35 år går av stapeln med information och debatt. Stora förväntningar i luften. En ny kulturpolitik skall formas genom diskussion och samarbete.
Och så sitter man där nästan ensam. Även om man i efterhand får förklaringar till politikernas frånvaron och kan ha viss förståelse för det, så visste man det inte då.
Låt nu en spänstig debatt flöda med öppenhet och nyfikenhet. Sakargumenten tydliga, orden skarpa, idéerna spännande och invektiven inlåsta i garderoben.
Annars får vi sitta kvar i soffan och kolla på Let´s dance (fast det är väl också kultur).
Så jobbar vi med nyheter