Hon ger ut sin mormors dikter
Anna Edlund hette en gotländsk kvinna, mesta tiden boende i Fardhem, som älskade att skriva poesi.
*
Anna Edlund började skriva sina dikter först i 40-årsåldern. Hon var då svårt drabbad av sjukdom och skrivandet blev något av en tröst för henne. Också för andra kan hennes diktning vara en tröst, den är ofta fylld av glädje och optimism och en slags lugn trygghet som säkert kan hjälpa många.
Kanske kan man kalla Anna Edlund en "vardagspoet" för det är mycket av vardagslivet hon berättar om i sina dikter. Hemmet, stranden och havet betydde mycket för henne och många eller kanske de flesta av hennes dikter vittnar om en stark tro på Gud.
*
Mycket tröst och glädje, alltså, men också vemod. Som i dikten "Det finns ett rum i mitt hjärta". De första och sista verserna lyder så här:
Det finns ett rum i mitt hjärta
vars fönster har nerfälld gardin
och aldrig genom dess fönster
en solstråle har hittat in
Därinne är luften unken
med smygande skuggor på lur
och borta i mörkaste hörnet
där hänger en fågelbur
Och fågeln själv heter längtan
den är med mitt hjärta släkt
så ofta dess ljuva sånger
min vackraste tanke väckt.
-----
Jag önskar min fågel sjönge
mitt hjärtas till tröst någon gång
men det är för mörkt därinne
och buren är alltför trång
Jag ville öppna ett fönster
till mitt hjärtas skräpkammarvrå
men skuggornas makt därinne
den rår jag ännu ej på
*
Boken innehåller inte mindre än ett 140-tal dikter som kommer ut 50 år efter det att Anna Edlund för första gången blev publicerad - då i Gotlands Allehanda. Senare har hon funnits med i några av Thure Jerreborns antologier och i Lilian Ronanders bok "Blåklockebarn och Prästkrageblom". Hon brukade också vara ut och läsa sina dikter vid diverse tillfällen.
Det är nu mer än 30 år sedan Anna Edlund gick bort, och det är synd att hon inte själv fick uppleva den här boken.
Så jobbar vi med nyheter