Bygdegården i Sanda har förvandlas till en utställningslokal. I dag slås portarna upp för Kvinnornas höstsalong där 24 gotländska kvinnor visar upp sina verk.
Höstsalongen blev en tradition i Sanda i slutet av 90-talet, men tog uppehåll när bygdegården skulle användas som fritidshem. Men i fjol, när Sanda utnämnts till årets socken, tyckte hembygdsföreningen att det var dags att återuppta traditionen.
På konstsalonger av den här typen brukar konstpubliken få möta en bredd i både uttryck och teknik och så är det också på den här höstsalongen. Här möts "glada amatörer", konstskoleelever och yrkesverksamma konstnärer och de bjuder på både skulptur och akvarell-, tusch- och oljemåleri. June Norrby visar några naturmotiv, Fanny Martell tecknar manga och Maria Fredin bjuder på mustiga och symbolrika oljemålningar av igelkottsflickan, ormkvinnan och "modern".
Wictoria Prenell, som går på Konstskolan i Visby, medverkar med två skulpturer. Hon har gjort det gamla kulspelet "kalaha" med mångtusenåriga anor i ny tappning. Det ena är tillverkat i sten, med småsten som kulor, och i järn, där kulorna ersatts av rostig spik.
- Det är roligt att se hur vuxna betraktar skulpturerna och konstaterar att "aha, det är ett kalaha!", medan barn går rakt på och genast börjar använda det, säger Wictoria.
I Wictoria Prenells kalaha-serie finns ytterligare två varianter: Ett som tillverkats av trä och ett som tillverkats av tyg.
- Till skålarna har jag använt bh:ar, så det blir ju ett "kalabra" skrattar Wictoria.
Höstsalongen i Sanda blir Wictoria Prenells första utställning utanför skolan.
- Det är stort att få ställa ut, säger Wictoria.
Maud Gabrielsson, som medverkar med höstliga akvareller, håller med. Hon målar i en akvarellgrupp varje vecka, men tycker att det känns viktigt att få visa upp sig för en lite större publik.
- När man målar vill man gärna ha lite bekräftelse, säger hon.
Marianne Korsman, som har en egen utställningslokal vid Gnisvärd är glad över att Sanda har återupptagit höstsalongs-traditionen.
- Det finns så få utställningslokaler på Gotland och det är skönt att den inte är jurybedömd. Då blir det en större kravlöshet när man lämnar in.
För Marianne Korsman föll valet den här gången bland annat på ett par silverbestänkta målningar med titeln "svävande former".
Men varför är höstsalongen i Sanda inriktad bara på kvinnornas konst?
- Vi kvinnor kan vara lite blyga ibland och det finns en trygghet i att vara många. Tillsammans är vi 1 261 år gamla, så bakom de här konstverken finns ganska mycket kvinnokraft och skinn på näsan, säger Siv Niklasson från Sanda, som själv medverkar med tuschmåleri.