Hundfynd i Eksta ändrar historien

Nu visar en ny studie från Uppsala universitet att stenåldershundarna inte var besläktade med lokala vargstammar, utan att de snarare kom från redan tämjda hundar från andra delar av världen.
Det är genom omfattande DNA-analyser som man fått fram de nya rönen. Enligt Anders Götherström, som lett studien, är de hundlämningar som analyserats huvudsakligen fynd som gjorts vid utgrävning av lämningar från bondestenåldern på Gotland. Materialet är bland annat hämtat från Ajvideutgrävningen.
- Fyndmaterialet från Gotland håller en ypperlig kvalité. Vanligtvis brukar DNA-analyser fungera vid 15-30 procent av fyndmaterial men på Gotland är benen så välbevarade att man kan använda hela 50-60 procent! påpekar Anders Götherström.

Det är forskare från både Danmark och Sverige som har arbetat med den nya studien. Man har fått fram att hundarna kom färdigtämjda bland annat från Asien och har alltså varit under mänsklig kontroll under mycket lång tid. Anders Götherström hävdar att de första hundarna kom till Skandinavien genom folkvandring, kommunikation och handel för hela 9 000 år sedan.

Osteologen Jan Storå, Stockholms universitet, berättar att man under mesolitikum (för 9 500-8 000 år sedan) hade regelrätta gravar för hundar i Skåne.
Vid Ajvide på Gotland har man däremot inte funnit hundgravar, utan benen ligger lite spridda i kulturlagret.
- För mig är det spännande att försöka studera hur man har "hanterat" sina hundar under stenåldern, påpekar Jan Storå.
Han ser tecken på att förhållandet till hundarna är lite paradoxalt. Det finns på Ajvide skelettdelar av en mindre hund som haft ett dåligt läkt brott på lårbenet och förändringar på ryggkotorna som antyder en hög ålder. Det verkar som om man har skött om denna hund som annars hade haft svårt att klara sig. Några kranier av andra hundar visar sådan skador att man troligtvis har slagit ihjäl dem.
- Denna paradox är spännande och naturligtvis svår att förstå, tycker Jan Storå.

När kom då de första hundarna till Gotland?
Jan Storå berättar att man har funnit hundben i de understa lagren av grottan Stora Förvar på Stora Karlsö, vilket indikerar att hunden kom med de första människorna till Gotland. Dock visade det sig att ett ben som daterades från dessa lager tillhörde bronsålder men detta torde inte gälla samtliga ben. Jan Storå berättar att enstaka ben av hundar finns från andra mesolitiska lokaler på ön.

Utgrävningarna vid Ajvide visar alltså två typer av hundar - en större och en mindre. Deras mankhöjd varierar mellan 43 och 50 centimeter. Enligt Storå verkar Ajvidehundarna ha varit ganska rubusta men han framhåller också att det är svårt att i dag veta hur de här hundarna såg ut till det yttre.
- Genetiska undersökningar av moderna hundar visar att det finns en dålig koppling mellan genetiken och den yttre morfologin, påpekar Jan Storå.

Hundfynd i Eksta ändrar historien

Tidigare trodde forskare att de nordeuropeiska hundraserna fick sitt ursprung genom att människorna tämjde den skandinaviska vargen.