En lång kö sträckte sig från portarna in till Fårö kyrka inför invigningen av årets Bergmanvecka. Många hade åkt hit för att ta del av den stund som la sin tyngd vid Bergmans musikaliska ledmotiv till sina filmer och dokumentärer. Bachs musik följde med honom genom hela hans karriär - från tidiga filmen "Fängelse" till den sista, "Saraband". Just sarabanderna var han väldigt förtjust i, både i cellosviterna och i Goldbergvariationerna.
I en dokumentär med Ingmar Bergman av producenten Marie Nyreröd, skall han ha berättat att pianisten Roland Pöntinen var en av hans stora favoriter. Det var därför ett väldigt laddat invigningsprogram i år när samma pianist framförde musiken ur Fanny och Alexander, Tystnaden, Höstsonaten, Viskningar och rop och Sommarnattens leende framme vid altaret på sin cremevita flygel. Hans inlevelserika och varma hand om tonerna fångade upp tiden i rummet och lockade stående ovationer. Så vackert och sagolikt bra att många nog inte hann uppfatta vad som egentligen hände.
Medverkade gjorde även de tre stråkmusikerna Emma de Frumerie, Petra Lundin och Emilia Wareborn från Stockholms Filharmoniker, Göteborgs Symfoniorkester och Odense symfoniorkester. De öppnade med en aria ur Bachs Goldbergvariationer. Framträdandet var ett smakprov ur de nattliga konserterna som dessa musiker kommer göra på Svarta fåret i kväll och på fredag.
Hoppas på fler
Skådespelerskan Inga Langré läste två dikter som lär ha funnits upptejpade ovanför Bergmans skrivbord i hans hus på Fårö. "Färjesång" av Gunnar Ekelöf och "Vän! I förödelsens stund" av Erik Johan Stagnelius, blev hennes hyllning till regissören som hon mötte första gången genom hans debutfilm Kris, där hon hade huvudrollen.
Efter att Svenska Filminstitutets vd Bengt Toll hållit ett officiellt invigningstal om digitaliseringens möjligheter för att tillgängliggöra den analoga filmen för fler åskådare av vår tid, samlades man på kyrkbacken. Där bjöds det på svartvinbärssaft och Bragokex, som skall ha varit Bergmans vanligaste mellanmål om eftermiddagarna.
Kerstin Brunnberg, ordförande i stiftelsen Bergmangårdarna och Bergmancenter, hoppas att fler skall få upp ögonen för Bergmans kulturarv.
- Jag hoppas att verksamheterna som arbetar i Bergmans anda skall bli betydelsefullt för Fårös utveckling. Bergmans internationella kraft har vi länge varit hemmablinda för i Sverige. Jag tror fler inser potentialen av Bergmans kulturarv idag, säger Kerstin Brunnberg.
Letar finansieringsformer
Hon berättar att hon däremot är orolig för finansieringen av verksamheten på Bergmancentret.
- Vi börjar komma till en avgörande punkt i verksamheten där vi står inför att antingen satsa professionellt och högkvalitativt, eller ta ett steg tillbaka. Därför jobbar vi väldigt ihärdigt just nu för att hitta lämpliga finansieringsformer, säger hon.
På plats fanns även kulturmecenaten Barbro Osher, vars bidrag till årets upplaga av Bergmanveckan varit avgörande för arrangemanget. Barbro Osher är ordförande för Bernard Osher Foundation och driver Pro Suecia Barbro Osher Foundation. Tillsammans med sin make, Bernard Osher, som drev en av USA:s största sparbanker, World Savings, har hon donerat miljardbelopp till främst konstnärliga och medicinska ändamål, varav en inte obetydlig del har gått till svenska institutioner. Hon står även bakom en del av finansieringen till årets uppsättning på Romateatern. Hon anser att Bergmanveckan är en sällsynt kulturhändelse.
- Bergmanveckan kan konsten att bjuda in stora världsstjärnor till sitt program utan att förlora en känsla för småskalighet. Det ger besökarna en känsla av intimitet, som är väldigt sällsynt idag. Jag är glad att kunna bidra till detta, säger Barbro Osher.