Före den här begreppsförvirringen tänkte vi att vänstersinnade kom från enkla förhållanden och att de ville riva ned allt gammalt som nedärvda privilegier och rikedomar. Högersinnade däremot försvarade allt det gamla. Facit visar att det ofta var precis tvärtom.
Många har säkert funderat över sin egen position mellan vänster och höger. I somras läste jag författaren Kristofer Ahlström i en aktuell debattartikel i DN. Han härstammar från enkla förhållanden på Fårö.
Passiva betraktare
Ahlström skrev att det anses här på Gotland att Storsudret är så inmutat av rika stockholmare att sextio procent av husen är rena sommarhus, och i norr, på Fårö, är de utsocknes markägarna långt fler än åretruntboende sedan lång tid.
Klyftan växer och växer och gotlänningar är passiva betraktare av en fastlandselit som sprätter runt på ön, skrev Kristofer Ahlström.
Jag funderade över om Ahlström var vänster eller höger när han skrev om rika och fattiga på Gotland. Jag gissar att han ansågs som vänsterradikal. Men med noga läsning kan man också säga tvärtom - att Ahlström stred för det gamla traditionella.
En annan nu aktuell fråga om vänster eller höger är Slussen i Stockholm. Författaren Bengt Ohlsson har i DN raljerat med kultureliten som han påstår är vänster och som vill stoppa en total ombyggnad av Slussen.
Ohlsson pekar ut den samlade kulturvänstereliten med Abba-Benny Andersson i spetsen.
I det här fallet med Slussen är Ohlsson avlönad för att roa sina läsare. Det är hans jobb. Men är han vänster eller höger? Abba-Benny är väl ändå inte vänster. Han är ju en av Sveriges rikaste personer.
Ohlsson sopar mattan med kulturvänstereliten. Han är underhållande. Men vilka är den vänsterelit han hånar? Ja, det är uppenbart att det är etablerade kollegor i kulturens och mediernas värld. De är makthavare allihop, liksom Ohlsson själv.
Slogs i blindo
Ohlsson är en författare med hög position och han gör samma misstag som KD-ledaren Göran Hägglund gjorde i ett utspel för två år sedan. Hägglund slog vilt omkring mot en "vänsterelit" som han inte kunde namnge.
Hägglund blev som en Don Quijote som slogs mot väderkvarnar i blindo. Hägglund påstod att vänstereliten var diktatorer som vanligt folk inte ville ha. Ohlsson och Hägglund är lika roliga.
Vad är seriöst menat?
Författaren Kristofer Ahlström, mot utvecklingen på Gotland, och nu Bengt Ohlsson, mot vänstereliten som protesterar mor ett nytt Slussen, och Hägglund, bär på en idé om en fiende som ska elimineras. Det känns som diktatur, även om det bara är i mediernas värld.
En slags lynnig diktatur blir det också när vänster eller höger ändrar betydelse hela tiden. Vad är seriöst menat och vad är bara underhållande skriverier?
En sida i vänster-högerskalan är alltid den onda sidan, beroende på vem som argumenterar. Den som angriper önskar också belöning för sitt mod att angripa. Så tänkte KD-ledaren Hägglund när han drog ut i fälttåg mot kultureliten. Han blev illa belönad.
I den mentala och mediala diktatur som numera råder är det inte vad som sägs som räknas utan vem som säger.