I skuggan av en frånvarande far

Några, som Artur Lundkvist och Ivar Lo-Johansson, insåg sin olämplighet. De valde Litteraturen och avstod medvetet från att sätta barn till världen. Andra, som kanske borde ha gjort likadant, gjorde det inte.
Makarna Myrdal visste till punkt och pricka - i teorin - hur samhället skulle organiseras och andras barn uppfostras men problemen som deras egen son Jan hade förstod de sig aldrig på.

Frånvarande fader
Detsamma tycks också ha gällt en samtida gigant, Herbert Tingsten.
Få har dominerat den offentliga scenen som han, först som chefredaktör för Dagens Nyheter och sedan flitigt anlitad debattör i både radio och teve.
Som tv-debattör blev han nästan folkkär, med sin markanta röst och sina skoningslösa verbala avrättningar av mindre begåvade motståndare.
Tingsten fanns, som dotterdottern Jill Klackenberg Tingsten skriver i sin nyutkomna bok, överallt utom där hennes mamma hade velat att han skulle vara - hos henne.
Dottern Kaj var född inom Tingstens första, kortvariga äktenskap. Någon större plats i hans tillvaro verkar hon aldrig ha fått. I de fyra memoarvolymerna nämns hon ytterst sparsamt.

Djupa skuggor
I praktiken kom hon - delad vårdnad var ju inte uppfunnen - att växa upp med advokaten och vänstersocialdemokraten Georg Branting som styvfar sedan modern gift om sig med denne.
Det vilar onekligen djupa skuggor över porträttet som Jill Klackenberg Tingsten tecknar av sin mor. En begåvad och i början levnadsglad kvinna, som aldrig kom till rätta med sitt eget liv. Efterhand tog psykiska problem över som ledde till ett allvarligt alkoholmissbruk.
Men vems var felet? Som postum anklagelse mot den frånvarande morfadern känns boken inte helt övertygande. Vara dotter till en akademisk superkändis hade säkert haft sina sidor oavsett familjeförhållanden. Och även om Tingsten inte precis var någon önskepappa med vår tids mått verkar han ändå ha försökt hjälpa henne, inte bara ekonomiskt.

Väcker tankar
Att han aldrig förstod sin dotters problem är en annan sak, men det verkar ju å andra sidan ingen annan ha gjort heller.
Alla barn till frånvarande fäder blir ju tack och lov inte missbrukare. Kanske hade hon blivit det även om hennes far varit någon helt annan. Men vem hade å andra sidan då varit intresserad av att läsa en bok om henne?
Jill Tingsten Klackenbergs släktberättelse väcker tankar även i andra riktningar. Herbert Tingsten profilerade sig i slutet av 1940-talet som skoningslös kritiker både av socialdemokrati och kommunism men också av de vänsterradikaler som under det kalla kriget förfäktade en tredje ståndpunkt mellan USA och Sovjet.
Att just han skulle få se sin dotter växa upp i ett utpräglat vänsterradikalt hem och sen till på köpet gift med en övertygad kommunist får väl ses som ett av dessa ironiska småleenden som historien ibland kostar på sig.

I skuggan av en frånvarande far

Intellektuella bjässar och stora konstnärer har sällan varit idealiska familjemänniskor eller barnuppfostrare. De, fäder mest, har inte haft tid, varit uppslukade av sitt kall eller alltför upptagna av sin tids Stora Frågor.