"If I could" är ingen klassisk schlager
Foto: Tobias Wallström
De typiska schlagerstjärnorna skapar förvisso rabalder i förhandspressen, men de största rubrikerna hamnar ändå ovanför ett glamrock-influerat foto av The Ark eller under en rockig pose av Andreas Jonsson. Den nya tidens Melodifestivalsdeltagare heter därför sällan Kikki Danielsson. Mer troliga namn är istället etablerade popstjärnor eller en nykläckt rocker från tv-programmet Idol.
För schlagern anno 2008 står ju, som bekant, med ett ben i Lena PH:s allra mest urringade kreation och det andra knät uppkört i Ola Salos rockande skrev.
Och så Roger Pontare, naturligtvis. Denne urtidssångare, vars förflutna faktiskt urskuldrar en hel del. (Fråga valfri discosamlare om Pontares bortglömda 12:or och han - ja det är faktiskt nästan alltid en man i 30-årsåldern - kommer att få något fuktigt i blicken.)
- Jag tycker att det är skönt att Melodifestivalen har förändrats och att "töntstämpeln" är borta. I dag är det en intressant tävling som riktar sig till de allra flesta musikstilar och det är bra att det finns ett sådant forum. Och så är det den bästa exploateringen som finns, musiken hörs överallt, hela tiden. Det är ju som en följetång, säger den gotländske producenten och låtskrivaren Jörgen Ringqvist.
Vi sitter hemma i familjens kök. Utanför är det en krispigt vacker höstdag, som om den vore en schlager skulle låta som Monica Zetterlund såg ut när hon sjöng "En gång i Stockholm".
- Men när jag pratar med min förläggare på EMI i Holland kan han inte alls förstå det här med Melodifestivalen. Där nere har de en tävling och sen är det inte så mycket mer med det, säger Jörgen Ringqvist.
Vem som ska sjunga hans låt "If I could" är inte hundraprocentigt bestämt. Det lutar åt malmö-bandet Calaisa, men ännu är inget klart.
Vid en närmare kontroll av startfältet visar det sig dessutom att Ainbusk inte alls är klara för tävlingen. Enligt uppgift har de en låt som de gillar, mer än så går inte att få bekräftat.
Hur låter "If I Could"?
- Det är ingen klassisk schlager utan en poplåt med countryinslag. Och den är skriven tillsammans med Calaisa och Pontus Assarsson. Idéen till låten fick jag för lite drygt ett år sedan och vi har sen jobbat vidare.
Han får inte spela låten för oss men en trolig gissning är att den i sitt anslag rör sig längs samma amerikanska highways som Dixie Chicks, Allisson Krause och till viss mån Shania Twain. Med hitkänsla.
Hur går det till när du skriver en låt?
- Många brukar fråga om vad man gör när man inte har inspiration, då går det väl inte att skriva musik? Men så fungerar det inte riktigt. Jag har hållit på länge och efter ett tag blir det som ett vanligt jobb. Man sätter sig ned och skriver och då kommer inspirationen av sig självt. Men i mitt jobb så är man ju beroende av idéer, så det gäller att ta tillvara på dem när de kommer. Och om jag får dem när jag inte sitter i studion så brukar jag spela in dem på min mobiltelefon.
- När jag sen sitter och har det lite fattigt i huvudet så är det bara att spela upp snuttarna, förklarar Jörgen Ringqvist.
Vinner din låt?
- Ingen aning, ha, ha. Det går inte att sia om sånt. Jag tycker bara att det är roligt att vara med.
Vad gör du annars under hösten?
- Jag jobbar med en holländsk produktion som ska vara klar nu när som helst. Det har gått bra för singeln där borta så nu ska det gå ganska fort. Sedan skriver jag låtar tillsammans med Mojje till hans nya tv-program. Så det är en tajt höst, avslutar Jörgen Ringqvist.
Så jobbar vi med nyheter