Intäkterna från enda offentliga föreställningen till Rädda Barnen
På måndag ges den enda offentliga föreställningen på ön, i Almedalsbibliotekets hörsal. Rädda Barnen är medarrangör och intäkterna går oavkortat till flyktingbarn i Sverige.
Därefter framförs den även för skolledare/skolpolitiker på skolriksdagen i Älvsjö och på Idémässan för Gotlands lärare.
Och i höst ger man den åter för de färska sjätteklassarna runt om på Gotland.
"Mirad" är en verklighetsbaserad klassrumsteater som väckt starka reaktioner bland sjätteklassarna. Länsteatern har fått ta emot en mängd brev och teckningar, ofta avsedda att vidarebefordras till MIrad.
- Ibland funderar man över vilken genomslagskraft en föreställning har. "Mirad" vet vi har påverkat som vi vill, minskande mobbning och bättre integration, via de samtal och brev som vi fått från lärare och elever konstaterar länsteaterchefen och pjäsens regissör Örjan Herlitz.
Scenariot i föreställningen är att sjätteklassarna sitter i sitt ordinarie klassrum när lärarern träder in, hänger upp en karta över Bosnien som en förberedelse på den nya elev som skall komma till klassen. Då knackar det på dörren. In träder inte Mirad utan Djuka och Fazila (i Lennart Bäcks och Lena Bogegårds gestaltningar) ivrigt ursäktande sig och börjar sin berättelse om varför deras brorson Mirad inte kan komma.
Det är en skildring av kriget och dess utlöpare våld och hat och med Mirads sökande i hemlandet efter sin mamma som en viktig del.
Ska krig serveras gotländska tolvåringar i denna form?
- Ja, menar Örjan Herlitz. På teve får de ta del av kriget obearbetat. Teatern kan vara tydlig och lärarna medverka vid efterarbetet. Men i alla skolpjäser är det viktigt att det finns ett hopp, när man lämnar föreställningen vill vi att det ska finnas hopp om att det går att börja om i ett annat land. Därför har vi också bearbetat detta lite inför höstens föreställningar.
- Efteråt frågar eleverna alltid om han hittar sin mamma. Vi svarar ja, framhåller Lena Bogegård.
"Mirad" är en sann historia, pjässkriven av holländaren Ad de Bont. Det som hände utspelades för tio år sedan och Mirad lever i dag i Bosnien. Även en del två finns. Men den kommer Länsteatern inte att ge.
Örjan Herlitz:
- Den är alltför hemsk, där finns inte längre något hopp. Skulle vi spela den skulle vi behöva gå upp på åtminstone gymnasienivå.
Kerstin Blomberg, Rädda Barnens ordförande, är mycket glad över att man fått erbjudandet om att samarrangera måndagens föreställning.
- Det är viktigt att barnens föräldrar nu ser pjäsen, får samma upplevelse och sen kan diskutera med sina barn.
- All bra barnteater är lika giltig för vuxna, summerar teaterns producent, Anders Bergman.
Så jobbar vi med nyheter