Intressant antologi om slaget vid Poltava
Poltava - Krigsfångar och kulturutbyteRed. Lena Jonsson & Tamara Torstendahl SzalytjevaAtlantis förlag
Foto:
De svenska fångarna hade relativt stor frihet i Ryssland. Många med speciell yrkesskicklighet anställdes av tsarens regim och ett omfattande kulturellt utbyte och överföring av kunskaper skedde.
"Poltava - Krigsfångar och kulturutbyte" är en antologi som är skriven av tolv svenska och tio ryska forskare med olika specialiteter inom historievetenskap eller med nära anknytning till den.
Det är en intressant bok, framför allt för att både svenska och ryska forskare kommer till tals om samma ämne. Det är dessutom inte vilket ämne som helst, utan just det slaget som kom att bli ödesdigert för stormakten Sverige.
Slaget har beskrivits åtskilliga gånger, men sällan har man låtit forskare från de forna fiendesidorna komma till tals samtidigt. Det gör antologi extra intressant.
Den är välskriven, men ibland inte alldeles lättläst. Vissa ryska forskares artiklar har fått ett onödigt omständigt språk i översättningen, men det bör inte någon låta sig skrämmas av, för boken är i sig så pass intressant att den är värd att läsa.
Antologin spänner över många olika sfärer. Till exempel berättas om Johann Jacob Bach, bror till Johann Sebastian, var i svensk tjänst och lämnade, för de flesta, avtryck efter sig både i Ryssland och i Sverige i form av efterlämnad musik.
Vid byggandet av Sankt Peterburg, deltog många svenskar, både med planeringsarbete och faktiskt byggande. Delar av Sankt Petersburg var dessutom redan innan bebyggt av svenskar, där staden Nyen med fästningen Nyenskans redan fanns.
I den ryska byråkratin, kan spåras svenskt inflytande från Karl XII:s tid, till exempel inom rättsväsendet.
Så jobbar vi med nyheter