Intressant spaning om fenomenet Lars Jonsson

I sin nya bok "Bilder från en nära horisont" har Lars Jonsson i Hamra samlat utvalda delar av sitt måleri från 2002 till nu, men boken är också delvis en retrospektiv från de allra första åren då barnet och ynglingen upptäckte fåglarnas och naturens värld. Antagligen för att ge perspektiv till sina senare målningar.
Boken är en ombearbetning av katalogen till hans stora utställning i Tyskland på Landesmuseum für Natur und Mensch i Oldenburg sommaren 2008. Den har också en del gemensamma drag med "Fåglar och ljus" som fungerade som katalog till hans stora retrospektiv på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm 2002.
Boken speglar målarens möten med fåglar, främst på strandängarna och vid havet utmed Hamrakusten men också möten med fågellivet på den arktiska tundran i Sibirien, på Kamtjatka och Alaska.
Till den här utgåvans stora förtjänster hör också några insiktsfulla texter av Adam Duncan Harris, intendent på National Museum of Wildlife Art i Wyoming, och Kent Ullberg, en av världens främsta djurskulptörer som verkat i Texas och Colorado sedan 30 år, samt en känsligt tecknad essä av författaren, översättaren och biologen Fredrik Sjöberg.

*
Fredrik Sjöberg har med sin essä gått på samhällelig spaning för att förstå fenomenet Lars Jonsson som gått på tvärs mot den övriga svenska konstnärseliten och som 2002 fyllde Waldemarsudde där han noterade smått fantastiska publiksiffror.
Han konstaterar att den svenska konstpubliken i dag vill slippa bli provocerad och vill se en internationellt berömd svensk konstnär som är långt ifrån mystisk.
Samtidigt konstaterar han att Lars Jonsson är en gåta, där Düsseldorfskolan och inspirationen från Bruno Liljefors får stå helt oantastad, när han hyllas som en samtidens stora konstnärer i videoinstallationens tid. Han målar ju bara fåglar vilket inte ansetts fint nog, även om synen förändrats.
"Kan det bli mera fel", undrar Fredrik Sjöberg i sin essä.
Lars Jonssons egen förklaring, att han målar det han ser, inte det han vet, är säkerligen bara delvis sant. Hans bilder består av en närmast vetenskaplig avbilning i fält med hjälp av tubkikare, penslar och färg, konstaterar Fredrik Sjöberg.
Samtidigt ser han att Lars Jonsson har förändrats i måleriet, från artmålare till porträttmålare och i dag har skildringen av mötet med individen företräde.
Det handlar om den nya synen på biologin och evolutionen att individerna för sin överlevnad kämpar inbördes inom arten och inte som representanter för sin art. Ytterligare en förklaring är publikens identifikation med djuren i vår Disneyinspirerade värld.
Lars Jonssons storhet är två, dels att han fångar flyktigheten och tillfället, väntan, vila och vaksamhet, dels att han förmår återge den skönhet som samtidskonsten fjärmat sig från under en längre tid, att våga gå sin egen väg - där är han en föregångsman, konstaterar Fredrik Sjöberg i sin mycket läsvärda essä.

*
Med hjälp av Christer Jonsons formgivning har vi nu ännu en gång möjligheten att möta Lars Jonssons måleri och skarpsynta öga och egna kommentarer i ett nytt mycket vackert praktverk.
Förutom några tidiga teckningar lägger Lars Jonsson stor möda på att beskriva arbetet med sina skissböcker, det som är själva basen för hans artisteri i ateljén. I skissböckerna med oliksidigt akvarellpapper tecknar och målar han synintrycken i fält med snabba och omedelbara penseldrag inom bara några sekunder.
Lars Jonsson har konstaterat att människans synminne är kort, det varierar mellan 6-8 sekunder innan intrycket börjar suddas bort från näthinnan, den tid han har att tillföra sina samlade kunskaper ny information. Det flyktiga och direkta i de här bilderna talar för sig själva oavsett det gäller en gammal pilgrimsfalk, tofsvipan med sina ungar eller någon av Gotlands 28 arter av orkidéer.
Balans och vila har fått sina uttryck på det torkande akvarellpappret men i några fall även explosionsartade aktiviteter som när sparvhöken är på väg att slå grönfinken. Så också i oljemålningarna som dock är fria från det experimenterande dragen. Många av målningarna kommenteras av Lars Jonsson där han ger ornitologiska bakgrunder men också uttryck för mötet med de individer han porträtterat.
Efter de två större avdelningarna med akvareller och oljemålningar berättar han också om sina ornitologiska projekt. Boken avslutas med ett antal litografier, en kronologi från födseln 1952 -2008, en förteckning över samtliga utställningar och en bibliografi.
Ännu en gång ett praktfullt och omfattande verk om och med Lars Jonsson.