Jag blir nog en sur och butter jävel med tiden

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, eller, jo, det vet jag ju, jag hade väntat mig att få se ett riktigt ess i spegeln när jag gick på morgontoa och det fick jag ju också göra. En riktig man, förstasortering.
- Jag är snyggare än alla andra här, som dom säger i ?Paradise Hotel?, det såg jag på tv härom kvällen.
Kunde varit jag som sagt det.
Men jag hade inte väntat mig ett grått strå i näsan.
Grå i håret har jag varit länge, men det är ju bara sexigt. Och manligt. ?Vad du gör så färga aldrig håret, det här är så manligt? sa en för mig okänd hårfrisörska till mig en gång. Och då säger man ju inte emot.
Men grå i näsan?
Är det slut nu? Är det över? Kan det bara gå utför efter det här? På arslet med galonbyxor i Hammarstrands rodelränna, sån fart.
* * *
Jag blir nog en sur och bitter jävel med tiden. Som muttrar om allt och alla, som alltid har rätt och som tycker att allting, precis allt, var bättre förr. Märker ju tendenserna: det heter ?dator? för fan och inte ?data? och var har svenskaundervisningen blivit av när fler än färre inte fattar att sammansatta ord faktiskt ska skrivas ihop!
Såna grejer.
Du som läst ända hit läser förmodligen alltid min spalt och tycker antagligen den är givande, ibland rent av rolig och så får du för dig att jag nog är en rätt roligt typ.
Och det kan väl hända att man nån gång får in en smash men mest av allt känner jag mig trist och butter. Så tråkig så klockorna inte ens stannar för dom vågar inte ta risken att bli stilla i mitt sällskap.
Ett grått hår i näsan. Kan inte släppa det. I näsan!
Jag menar, jag kommer in på en fest och det är ju inte så att hela rummet stannar upp, precis. Allt fokus på mig, som en magnet. Nej, nej. Å andra sidan kommer jag aldrig in på nån fest. Inte längre. Blir aldrig bjuden. Som om hela världen fått nog.
Umgås mest med andra barnfamiljer, det är de enda som förstår, accepterar och kan fungera normalt i det kaos som bara några få små kan skapa.
* * *
Rachmaninov. Bison tipsade om Rachmaninovs pianokonsert ett-fyra i måndags. Nu ett tips till Bison, och alla andra: Keith Jarrets ?The Köln Concert?. Hör. Och häpna.
* * *
Man lever ju inte så glassigt, precis. Skulle kanske ordna lite glamour. Kanske byta jobb. Tänk att jobba på radion och få säga ?jag hör i mina lurar?. Eller bli polis och sticka fram huvudet och undra ?och hur var det här då?.
Tänk att få säga så. På riktigt. ?Och hur var det här då??. Fantastiskt.
* * *
På gång: en dvd-box med ?Albert & Herbert?. Sätt igång och spara.
* * *
Började plötsligt tänka på gamla Lips inc. Nån mer som minns dem?