"Jag har ingen jante i kroppen"
Han bankade skinnen av trumset världen över tillsammans med REFUSED.I dag lider DAVID SANDSTRÖM av kroniska nervskador och kan knappt lyfta ett par trumstockar utan att få ont.Men det spelar mindre roll - för nu är det pop som gäller för den egensinnige norrlänningen.
För tillfället mår han riktigt bra. Sommaren började dock tungt för musikern.
- Det var en svettig start. Jag söp rätt mycket, det tog slut med kvinnan jag var tillsammans med. Jag gjorde inte ens färdigt skivan. Oskar (Sandlund) gjorde färdigt och mixade den. Jag var så sänkt, säger han och fortsätter:
- Nu mår jag bra. Det har varit en jävligt bra sommar. Jag har kört hårt och konfronterat mina brister och problem jag haft med andra. I augusti har jag kommit i ordning.
Plattan han pratar om heter "Go down" och innehåller en av sommarens mest oväntade hitar, "Here?s for summer".
Ny skepnad
Oväntad för att den inte alls låter som nåt David tidigare spelat in. Och för att David Sandström inte gjort sig känd som nån hitmakare.
Varje gång han dykt upp de senaste åren har det varit i ny skepnad.
Åren 1991-1998 spelade han trummor i Refused, det stora bandet under hardcorevågen i mitten av 90-talet.
Efter Refuseds splittring släppte David "Text", en experimentell, udda och svårlyssnad skiva. Några år senare gav han ut en temaplatta om sin avlidna morfar och avvecklingen av brukssamhället.
Fjolårets "The dominant need of the needy soul is to be needed" var ett steg närmre en bredare publik. Med energibomben "Go down" tycks han ha nått ända fram.
Det var också tanken. Med de tidigare plattorna var det snarare tvärtom.
- Jag sket i om skivorna kom ut. Det kändes bara besvärligt att ge ut dem. Nu vill jag ha kontakt med människor.
Alltid haft självförtroende
Att hoppa mellan stilar känns naturligt för David.
- Jag tycker det är konstigt att inte alla gör så. Jag har polare som spelar i band som är rädda för att förändra sig för att det ska uppfattas som töntigt. Jag har ingen jante kvar i kroppen. Blir jag peppad på nåt så gör jag det. Det är min bästa egenskap. Jag skiter i allt, utom mitt besinningslösa pepp.
Hur har du blivit fri jante?
- Vet inte. Jag har alltid haft bra självförtroende.
David kommer in på åren i Refused:
- Inga hardcoreband var bra, mitt var jävligt bra. Så känner jag fortfarande. När man säger så blir det konstig stämning, men jag tror det är sant.
- Hardcoren handlade inte så mycket om musik, utan mer om idéer, gemenskap, makt. Det fanns hierarkier. Men vi var stenhårt intresserade av musiken.
Gillade du verkligen inget annat hardcoreband?
- Jo, jag gillade några band. Men det fanns så väldigt många, i varje stad fanns ett par. Jag gillade ett par Umeå-band och Outlast från Linköping. Jag gillade de tuffare, mer punkiga banden.
Kroniska nervskador
Under Refused-eran var David en av Sveriges mest aktade trummisar.
Numera kan han inte slå ett enda slag.
- Jag har kroniska nervskador i i båda handlederna som jag går på rehab för, förklarar han.
Men på en konsert härom veckan fick han ett infall och trummade låten "Cocaine in your cola".
Det skulle han inte ha gjort.
- Jag tappade känseln i fingrarna i två dagar och hade smärtor som sköt från fingrarna ut i armarna i en vecka.
Nervskadorna upptäcktes våren 1996.
- Doktorn sa att jag inte kunde spela trummor på ett halvår. Men vi hade tre turnéer kvar det året, så det blev ungefär 100 spelningar.
Du var en populär trummis. Snackar många trummor med dig ännu i dag?
- Ja. Då säger jag att jag har kroniska nervskador och ser ledsen ut.
Ställer man David en fråga får man ett utförligt svar. Han svarar, funderar, utvecklar, spinner vidare. Så även med ovanstående fråga:
- Jag tappade intresset tidigt för trummor. Jag ansågs som en duktig musiker, men jag är totalt ointresserad av duktiga musiker, såna imponerar inte på mig. Jag blev duktig för att musiken krävde det.
På söndag spelar David Sandström Overdrive, som han och hans band kallar sig, på Schenholms Klubb Arabell.
Vanligtvis innehåller bandet sex musiker. När de uppträder på Schenholms är de blott tre.
- Det är bara jag, Oskar (Sandlund) och Lasse (Eriksson). Det blir råcoolt. Vi gör bara två spelningar som trio i sommar.
Så jobbar vi med nyheter